Paralympics i London 2012 blev en succé för den svenska bordtennistruppen med fem medaljer. Grädden på moset då var guldet som Anna-Carin Ahlqvist vann.
Men förväntningarna på att den svenska pingistruppen ska upprepa den bedriften vill förbundskaptenen Daniel Ellerman tona ner.
– Det blir svårt att överträffa det. Konkurrensen har blivit mycket tuffare och dessutom har vi färre spelare med i truppen nu. Då var vi åtta och nu är vi bara sex. Så kan vi ta tre medaljer nu så skulle jag vara nöjd, säger Ellerman när vi träffas i Motala sporthall under den sista samlingen inför avresan till Rio i mitten av nästa vecka.
Medalj skönt att ha i bagaget
Av de som tog medaljer i London för fyra år sedan är Emil Andersson på plats. En bronspeng kom han hem med då och den medaljen menar han ger honom en trygghet nu.
– Det är skönt att ha den i bagaget. Det ger lite extra självförtroende att man har varit med däruppe förut. För det är klart att man är sugen på att ta en medalj nu med, säger Andersson som berättar att medaljen i London kom som en liten överraskning.
– Då var jag ju bara 19 år gammal och jag var väl egentligen i London för att se och lära. Att det gick så bra var väl inget jag hade räknat med. Nu är det lite andra förutsättningar. Nu har man mycket mer rutin och har utvecklats som pingisspelare. Men samtidigt så har konkurrensen blivit mycket större, säger Andersson som trots singelbronset från London menar att hans största medaljchans är i lagtävlingen.
Där bildar han lag med klubbkompisen i Västers BTK, Linus Karlsson, som vilade från samlingen för att kurera en förkylning.
– Linus och jag är jämnbra och starka i dubbel och nu när de gjort om reglerna så att man börjar med dubbelspelet så har vi en bra chans att knipa en medalj. Har vi rätt dag och lite tur så kan vi gå riktigt långt, säger Andersson.
Var tveksam till spel
För den tredje Västersspelaren i truppen, Alexander Öhgren, har vägen mot Rio varit allt annat än spikrak. Öhgren har under det senaste året tampats med utmattningssyndrom och för bara en dryg månad sedan var han osäker på om det skulle bli något spel i Rio.
– Men efter det så har det vänt. Jag har tagit tjänstledigt från jobbet för att få bort den pressen. Sen har jag gjort väldigt mycket roliga saker som jag fått positiv energi av. Som lägren vi haft i Stockholm och Barcelona. Och den sista tiden så har spelet börjat stämma också, säger Öhgren som inte tänker låta motgångarna ändra hans målsättning.
– Mitt långsiktiga mål har hela tiden varit att ta en medalj i Rio. Kan jag hålla kroppen i schack så känns det dumt att ändra på det.