Efter tio sekunder slog han första bredsidan.
Efter sex minuter sköt han första skottet.
En minut senare låg han knockad i gräset.
Efter 90 var 20-årige Kim Källström svensk mästare.
Djurgården är bästa laget, sade den unge göteborgaren, den vildaste firaren av alla vilda lyckolirare efter SM-guldet i Borås.
Han var först upp på hedersläktaren där Svenska Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell väntade med Lennart Johanssons greppvänliga pokal.
Han sträckte bägge armarna upp i luften och han skrek ett djungelvrål ned mot de gungande gradängerna, fullproppade med blårandiga supportrar, som höll en jätteflagga med Kim Källströms nuna påmålad och smeknamnet Kongo-Kim textat.
Vi har stått upp när det blåst snålt. Vi har kämpat på och vunnit när det gått dåligt.
Det är sådant som symboliserar ett mästarlag, sade Kim Källström.
Bollknocken han golvades av i sjunde minuten var glömd sedan länge.
Man kan inte lyckas med allt, och vad gjorde en liten missbedömning så att höjdbollen träffade näsan, en dag som denna.
Annars lyckas Kim Källström med i stort sett allt.
Han hade kanske några felpass, närmare bestämt två i rad, varvid bollen vid ena tillfället gick ut över sidlinjen, efter en halvtimmes spel.
Men i stort sett var han felfri.
Den 20-årige göteborgaren har gjort tolv mål för Djurgården och det är klart att han är en av de mest bidragande orsakerna till att stockholmarna fick pokalen med sig hem från Ryavallen.
Målen, skotten och passningarna är hans signum.
Liksom överblicken från sin mittplats, strategin och lagkänslan.
Det bästa med Stockholm är utan tvekan Djurgården.
Göteborg? Tja, jag är nog där alldeles för sällan.
Kim Källström var med i förarbetet till Djurgårdens viktiga första mål.
Han snodde bollen och gjorde en snabb offensiv vändning, slog bollen i en överraskande djupledsbana som lurade två motståndare.
Via ett Elfsborgsben gick bollen till Johan Elmander som sköt ledningsmålet.
När domaren Anders Frisk så småningom blåste för full tid dansade Källströms krigsdans. Håret stod på ända, han doftande av dyr champagne och symboliserade den fullständiga lyckan.
SM-guld. Det känns helt enkelt fantastiskt.
Vad kan jag säga mer?