Det här är förstås väldigt hårddraget. Men när det kommer till just träning på gym så skiljer sig inte de båda länderna särskilt mycket åt, förklarar Alaa Tillo.
– I Syrien är man mer inriktad på att bygga muskler. På gymmet kan man alltid få hjälp att lyfta väldigt tungt för alla ligger på samma nivå. Här i Sverige är det inte många som kan stötta mig när jag tränar med 200 kilo. Man är mest intresserad av att köra lite lättare, förbättra konditionen och må bra. Vilket är minst lika viktigt förstås.
Alaa Tillo kom till Sverige för två år sedan. Han tvingades lämna familjen i Damaskus och tog sig till Turkiet. Han arbetade som personlig tränare en tid men insåg snart att det inte fanns någon framtid för honom där. Efter flera försök lyckades han ta sig till Italien och vidare till Sverige.
– Jag hade ett eget företag som tillverkade godis i Syrien, berättar han. Vi var 15 anställda, men jag förlorade allt i kriget. Om jag stannat kvar hade jag varit tvungen att bli militär. Det ville jag inte, jag kan inte döda någon. Absolut inte.
Väl i Sverige hamnade han i småländska Hultsfred och bytte därmed en huvudstad med nära 2 miljoner invånare till en ort med drygt 5 000.
– Det var svårt ett tag. Jag fick vänta åtta månader på uppehållstillstånd och det var väldigt tufft. Men jag träffade en kvinna i Hultsfred som ägde ett gym. Hon bjöd mig att träna gratis hos henne. När man kommer som jag till ett nytt land är det svårt att boka ett träningskort. Jag hade inga pengar och knappt några id-handlingar. Men hon hjälpte mig och på så sätt gav hon mig en bra första bild av Sverige. Jag insåg att svenskar är snälla.
– Det gäller för oss flyktingar att göra ett bra intryck och försöka ge tillbaka något av allt det som vi får här, av er.
Han letar efter orden ibland och söker någon gång i ett lexikon i telefonen för att kunna uttrycka sig rätt. Men på kort tid har han lärt sig svenska språket nästan flytande.
Idrotten och träningen har hjälpt honom förstås.
– Jag försöker att umgås så mycket jag kan med svenskar.
Sportintresset är Alaa mer eller mindre född med. Hemma i Syrien tränade han thailändsk boxning och tog snart svart bälte. Väldigt ofta fick han frågan om han var bodybuilder.
– Min kropp verkar gjord för att bygga muskler, säger han.
2004 började han på gymmet. Bara fem år senare vann han sin första tävling i Damaskus. Sedan har det rullat på. 2013 kom Alaa till Sverige och i december förra året vann han stortävlingen Luciapokalen i klassen -90 kilo.
– Jag har lite nytta av boxningen när jag ska posera på scenen, säger han. Jag är nog ensam om att gå ner i split till exempel.
Men som bodybuilder måste man lägga mycket tid på träning. Därtill kommer nyttig mat, kosttillskott och tävlingsavgifter.
– Jag har svårt att träna för att jag ska jobba och svårt att jobba för att jag ska träna. Det är inte lätt!
Maten då?
Den skiljer sig inte mycket mellan Sverige och Syrien. Bortsett från två saker.
– Här finns frusen kyckling. Den ställde till det lite för mig i början. När man har tinat ett kilo kyckling är det ju bara 600 gram kvar...
– Och så har ni keso. Det hade jag aldrig sett förut. Den innehåller 12-13 gram protein per hundra gram. Mycket bra!
I maj väntar en stor GP-tävling med deltagare från sju länder. Förra året kom Alaa fyra. I år kikar han mot toppen.
Den stora drömmen är att äga ett gym någon gång och förstås att förbättra sina resultat i stora tävlingar år från år. Men till världstoppen siktar han inte.
– OS är inget för mig. Jag tror att nästan alla som deltar använder förbjudna preparat. Det är inte bara olagligt, det är skadligt för kroppen också. Det vill jag inte!