– Jag är så här stolt, säger hon efter målgång och sträcker ut armarna så långt hon kan.
Det är lätt att förstå.
Egentligen skulle 43-åriga Ros-Mari ha sprungit milen i Blodomloppet. Och det skulle i själva verket ha varit en av de enklare utmaningar hon tänkt genomföra i år.
Hon tränar dagligen och skulle springa styrkeloppet ”Tough viking” i Stockholm nu i maj, Extreme Run i Skänninge i september och terrängloppet Tjurruset i oktober.
Men den 25 mars förändrades livet och uppgiften Ros-Mari fick ta sig an blev betydligt tuffare än alla idrottsutmaningar tillsammans.
På kvällen, den lite gråkalla onsdagen i första vårmånaden, skulle hon provrida en häst på en gård mellan Motala och Vadstena.
– Jag var så glad, det är en jättefin D-ponny, säger hon. Vi red mellan gärderna och allt gick så bra, tills Prinsen som han heter, plötsligt blev skrämd och började skena.
Ros-Mari for i backen och minns inget mer förrän ambulansen kom.
Läkarna konstaterade att hon brutit nacken, de tre översta kotorna var trasiga, den allra översta var helt av. Nacken fixerades med en så kallad haloväst. Det är en flera kilo tung ställning som skruvas fast i skallbenet med fyra skruvar.
– Det är det värsta jag har varit med om, säger hon. Men samtidigt är jag så tacksam över att jag kunde gå ut från sjukhuset för egen maskin.
Rösten stockar sig och tårarna rinner när hon berättar.
Alla lopp som hon anmält sig till bokades av och ett nytt mål formades i tankarna.
– Jag gav mig tusan på att klara att gå fem kilometer i Blodomloppet!
Och visst gjorde Ros-Mari en bragd i går kväll. Med stöttning av bästa kompisen Marie Grahn gick hon banan på lite drygt en timma.
– Det gick jättebra! Men jag är trött i nacken, det känns ju att ha den här två kilo tunga attiraljen på huvudet.
Tidningen Hälsa, som är medsponsor i arrangemanget och uppmärksammar deltagare på temat ”den personliga hälsovinsten”, utsåg Ros-Mari till vinnare i Linköping.
Hon log och skrattade med hela ansiktet.
– Vad ska jag säga? Nu kan det inte bli bättre. Jo förresten – om läkarna säger att jag blir helt frisk när de röntgar nacken nästa gång. Det skulle förstås toppa.