Varje dag så får anhöriga på sjukhus runt om i Sverige frågan om donation av deras svårt sjuka familjemedlems organ. Ett fråga som i den svåra stunden kan te sig omöjlig att svara på. Om man inte vet hur hen själv ställer sig till att donation.
– Även om patienten har registrerat sig som donator så ställs frågan till de anhöriga och de har rätt att säga nej. Därför är det extremt viktigt att folk gör klart för sina anhöriga hur de ställer sig till donation. Har man gjort det så är det en enorm vinst för alla, säger Mattias Ekstedt, läkare på mag- och tarmkliniken på Universitetssjukhuset i Linköping, som har varit Anders Holmertz läkare.
Han menar att med fler donatorer så skulle Anders och alla andra patienter kunna slippa mycket av det lidande som det medför att gå och vänta på en transplantation.
– Nu är det ovanligt att folk dör i väntan på ett nytt organ även om det händer. Men det kan ju vara lång väntan innan man får ett organ. I Anders fall så var ju anledningen att han hade cellförändringar som kunde utvecklas till gallgångscancer. Att då gå och vänta är en väldigt påfrestande period, säger Ekstedt som berättar att det bara finns en gemensam nämnare när det gäller de transplantationspatienter han träffar.
– Det är ingen som går igenom något sånt här utan att hamna i en livskris. Sen är det väldigt olika hur man hanterar det. Vissa vill se alla testresultat. Andra vill inte veta någonting. Vårt jobb är att få dem att känna sig trygga och lyhördheten är oerhört viktig i det fallet, säger Ekstedt som berättar att det i Sverige görs ungefär 170 stycken levertransplantationer per år. Fler skulle göras om det bara fanns donatorer.
– De levrar som finns används. Det är inte så att det kastas några levrar.