Jonas Björkman i början av juli 2003 är en människa och tennisspelare i harmoni.
Det hörs.
Och det syns.
Efter kvällsmatchen under den sjunkande solen i den nordskånska tennismetropolen, fanns det en och annan som talade om att det här kan bli 31-åringens vecka.
Precis som det blev hans veckor i Wimbledon.
För så här är det:
Jonas Björkman är bättre än på länge. Det visade han i London. Det bekräftade han på tisdagen i Båstad. Efter allt tal om hur svår omställningen är från gräs till grus, gick Björkman ut och spelade en av sina bästa grusmatcher på väldigt lång tid.
Jag trodde inte att det skulle gå så här bra direkt. Jag trodde knappt mig själv, säger Jonas.
Förklaringen?
Jag har stort självförtroende, känner trygghet även om jag inte haft några större framgångar på grus. Jag är fysiskt stark, orkar kämpa och slita hela tiden.
Det kändes som om jag kunde varit därute i två, tre timmar. Jag kom aldrig in i såna där trötthetsperioder som man ofta hamnar i när man spelar på grus.
Nu får han ordentligt betalt för den stenhårda träningen efter turneringen i Monte Carlo i våras. Jonas har lagt några kilo muskler till en redan vältränad kropp.
Det är för att kunna hänga med de yngre killarna. Att det går bra nu är ett kvitto på att träningen gett resultat, man får spelglädje bara av det, säger han.
Jonas kom till Båstad på måndagen. Inför matchen mot Puerta hann han bara med två träningspass. Men underlag hit och underlag dit. Björkman lutade sig mot formen, de senaste resultaten och tryggheten i att vara i fysiskt topptrim.
Det gäller att anpassa sig till sin spelstil. Jag fick in stoppbollar, växlade tempo...så här ska jag spela på grus. Jag fick inte tankarna att "den här poängen måste jag vinna". Jag spelade aggressivt på de viktigaste poängen och vann många.
På torsdag väntar spanjoren David Ferrer, som slog ut landsmannen, sjundeseedade Fernando Vicente, i två raka set (6-4, 6-3).