En sådan här formsvacka har Kajsa Bergqvist aldrig haft.
På Bislett i fredags klarade hon bara 1,95 och blev sexa. Inte ens den höjden tog världsettan på höjdhoppsgalan på centrecourten i Båstad på söndagen, utan stannade på 1,92.
Hon rev grovt i alla tre försöken på 1,95 och var besviken, frustrerad och ledsen.
Hon blev tvåa i tävlingen som vanns av Tatjana Efimenko från Kirgizistan. Efimenko satte personligt rekord på 1,95 och hade tre försök på två meter. Men den gränsen var för mentalt svår att komma över.
Det är den däremot inte för en Kajsa Bergqvist i normalt slag. Nitton gånger har hon tävlingshoppat över två meter.
Säkert och med rytm och känsla i ansats och hopp.
Men det gick inte alls i Båstad, och inte hjälpte det att vädret var perfekt - vindstilla, varmt och gott, och över 3 000 som stöttade och hejade.
Jag har väl aldrig haft en sådan djupdykning som nu i karriären. De senaste två åren har jag inte tappat känslan någon gång även om jag har haft problem med tekniken. Jo, inför inomhus-VM 2001 var det ingenting som fungerade, men det redde ut sig så det gick bra ändå.
Kajsa Bergqvist blev världsmästare den gången.
Nu saknar hon allt det som krävs, vare sig hon tar ansats med sex eller sju steg.
Det fungerar bara inte, jag kom aldrig i rätt läge. Jag har inte den rätta känslan och rytmen, den som flöt på av sig själv, sa Kajsa Bergqvist med solkepsen nerdragen över sina ögon.
Tårarna var inte långt borta.
Jag är ledsen över att det inte fungerar, det är frustrerande. Och nu är det knappt en vecka till Paris, sa hon om sin nästa tävling, Golden League-tävlingen kommande fredag.
Det stundar dessutom ett VM om knappt två månader i samma stad. Så det finns tid att hoppa rätt igen, hitta flytet, självförtroendet.
Ja, nu måste jag gå tillbaka till ruta ett, titta på gamla videofilmer. Jag tror att det är lättare att hitta tillbaka med den gamla ansatsen, sex steg. Just nu har jag ingen säkerhet i ansatsen.