-- För första gången på ett år har jag känslan av att jag kan vinna en tävling, säger han. En plats i kvartsfinalen i Båstad låter inte märkvärdigt för någon som varit i final i Franska mästerskapen, vunnit tolv turneringar i karriären och faktiskt legat etta på tennisrankingen. Men allt detta var för så länge sedan, innan skadan som ett tag såg ut att sätta stopp för karriären.
-- Ett tag tvivlade jag själv, nu kan jag säga att jag har gjort det, att jag visat att det går att komma tillbaka efter en svår skada, säger Norman.
Det fanns en tid när han inte ville titta på tennis på tv:n eller läsa resultaten i tidningarna för "man blir ju ganska knäckt när man inte själv kan spela".
Desto härligare var då känslan på torsdagen.
Han fick en stående hyllning av publiken efter torsdagens seger och då kändes det på sätt och vis större än de två titlar han faktiskt vunnit på samma tennisbana tidigare i karriären.
-- Det känns helt enormt, jag trodde aldrig att jag skulle uppnå det här resultatet i Båstad.
För första gången i år har nu värmlänningen vunnit två matcher i rad i en huvudturnering.
Den här segern kom också mot en erkänt duktig grusspelare som så sent som för två år sedan var i final i Monte Carlo, en av tourens största grusturneringar.
-- Självförtroendet byggs på. Det här var en av mina skönaste vinster i karriären med tanke på vad jag gått igenom.
För att det ska bli tre i rad måste han nu besegra spanjoren Tommy Robredo i fredagens kvartsfinal.
Den 20-årige spanjoren som är döpt efter en rockopera med The Who är ännu en duktig grusspelare, men samtidigt en betydligt enklare lottning än exempelvis landsmännen Carlos Moya och Albert Portas.