För Alojz Milicevic har basket varit en del av livet sedan han föddes.
– Min pappa spelade basket och jag fick en basketboll ganska tidigt. Det gjorde att jag har spelat sedan jag var liten. Man fick mycket kompisar genom sporten vilket gjorde att man fortsatte. Det är enkelheten med sporten som gjorde att jag fastnade. Jag behövde bara en boll och en korg... jag kunde stå och bara skjuta i flera timmar, säger Milicevic.
Milicevic började den organiserade basketen i KFUM Linköping. Men under det sista året på gymnasiet ville han testa på basket på en högre nivå och flyttade därför till Norrköping.
– Linköping som förening är en ungdomsförening och är byggd för just ungdomar där de samtidigt vill möjliggöra en förflyttning till Norrköping om man vill högre. Det var bara att prata med tränarna när jag väl började fundera på en flytt, säger han och fortsätter:
– Det var en utmaning. Det är alltid en utmaning att gå från ungdomsbasket till seniorbasket. Det fick man veta från första dagen. Det som var det svåra var att de man spelade med hade kört på den höga nivån ganska länge. De hade ett högre tempo i kroppen; de kunde springa snabbare och hoppa högre. Den tempobiten var man tvungen att vänja sig vid. För mig tog det ett par månader att komma in i. Samtidigt är det alltid svårt att komma till Norrköping när man är från Linköping. Det finns en rivalitet där emellan... men det var kul där också. Till slut visste jag dock att basket inte var det jag skulle hålla på med i resten av livet. Då började jag plugga i Linköping och kom tillbaka hit. Det var självklart att jag skulle spela för KFUM Linköping igen.
Nu har han varit i KFUM i fem år där han varit en del av stommen. Milicevic menar att det är den vinnande kulturen som tränaren Roger Arnroth har byggt upp som är anledningen till klubbens framgång. – Vi har ett väldigt spännande lag här. Samtidigt har vi haft Roger (Arnroth) i fem år som varit ett ankare för hela laget. Det är han som har byggt upp kulturen som vi har här som gör att alla kämpar och kommer hit för varandra. Den är allt för oss. Vi litar på varandra som lag och kommer hit och kämpar för varandra. Det spelar ingen roll vem det är som gör poängen. Alla vill hjälpa varandra att bli bättre hela tiden och med den miljön så lyckas vi. Resten följer liksom med, säger Milicevic och tar en paus för att sedan fortsätta.
– Men självklart måste man ha duktiga spelare också. Jag vet inte om vi bara haft tur men vi får alltid hit två-tre duktiga spelare varje år. Även om folk har slutat har vi haft möjligheten att bygga vidare på det. Vi har en stomme på en fyra-fem spelare som har varit här ungefär lika många år som jag. Det är nästan uteslutande studenter. Men det är många som kommer hit på grund av att de har hört om kulturen här från andra som spelat här tidigare.
För andra året i rad är KFUM vinnare av division 2. Men de vill inte gå uppåt i seriesystemet.
– En stor satsning på herrlaget är inte vad den här klubben handlar om. Sedan är det en osäker situation. Även om vi har haft tur med att få in bra spelare varje år är det ingenting som vi kan garantera. Däremot kan vi garantera att det kommer försvinna spelare varje år eftersom många är studenter. En satsning till division 1 kräver också mer med sekretariat, domare och material med mera. Det blir en kostnad för föreningen som inte matchar ambitionen med att vara en ungdomsförening.
Men blir det inte tråkigt i längden att vinna så stort som ni gjort nu i två år?– Jo, men många tycker att träningarna är det roliga, annars hade man inte orkat. Vi tävlar mot varandra på träningarna och det är ofta mycket jobbigare än matcherna. Om man vill komma och kolla på oss borde man komma förbi en träning. Det är då det händer. Vi har många som vill tävla som har spelat på elitnivå och då blir det att man försöker vinna hela tiden – även på träningarna. Det blir en kamp, säger Milicevic med ett skratt.