Om du tänker på sporter i Linköping är det nog inte basket som är det första som kommer upp. I den här staden hade basketen sina glansdagar på 80-talet genom IFK Linköpings framfart. Nu är det istället KFUM Linköpings division 2-lag som ligger högst upp i seriesystemet där de flera år i rad har vunnit serien – men inte vill gå upp till division 1. Du får titta bort mot grannstaden Norrköping för att hitta basket på Sveriges högsta nivå – ändå hittade Hugo Lilja sin passion för sporten i Linköping.
– Min pappa fick in mig på spåret från början då han spelade mycket när han var liten. Jag kände att det var en sport för mig. När jag var på de första träningarna kände tyckte jag det var jättelätt och jag ville lära mig ännu mer. Jag lyckades komma om de som hade spelat en längre tid och kände att jag kanske kunde bli något.
Och visst har Hugo Lilja rätt förutsättningar som basketspelare då han redan som 16-åring är 196 centimeter över marken.
– Min mammas farfar var över två meter och det är den enda riktigt långa som vi haft i släkten som vi känner till. Jag har alltid varit lång och i början var det väl lite så att jag skulle prova på sporten för att jag var det. Men det var snarare att jag har en bra rörlighet och en bra bollkontroll som gjorde att jag fastnade. Sedan är längden ett jättestort plus, trots att jag nog hade spelat basket även om jag varit kortare, säger Lilja.
Först spelade Hugo bara på en "hobbynivå" i Linköping. Men när Norrköping Dolphins hörde av sig och ville få över honom till klubben för att spela med deras 02:or började satsningen på riktigt. Nu spelar han som 16-åring med Norrköpingklubbens division 1-lag.
– Jag har alltid varit tunn i kroppen så mitt första år i Norrköping kände jag mig lite begränsad och var ganska rädd för att skada mig. Nu har jag börjat få till min fysik och allting runt omkring så jag inte ska skada mig så lätt.
När han hade spelat drygt ett halvår med Norrköping drog han dock på sig en knäskada. Han kom dock tillbaka och spelade bra under Miki Herkel Cup, en turnering där landslaget tas ut, vilket gjorde att han fick åka på ett landslagsläger i Luleå. Framgångarna började sedan rada upp sig och till slut var han en av 12 kvar som fick representera Sverige i U16-EM. De blågula spelar i andradivisionen i EM och slutade på en 12:e plats.
– Jag är inte bara den yngsta spelaren i division 1 utan jag har också fått bekräftelse utifrån genom landslaget, säger Lilja och ler.
Han pausar en stund innan han skrattar till och fortsätter:
– Jag har gått från att vara rädd för att spela och träna med de som är två år äldre och väger lite mer till att möta vuxna män som väger tre gånger så mycket.
Vad är dina svaga sidor och vad behöver du förbättra då?
– Mina styrkor ligger helt klart på den defensiva sidan och att jag kan spela på många olika positioner. Min svaga sida är i det offensiva, att vara lite mer aggressiv och ta lite mer lägen istället för att passa bort bollen när jag får den.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jag har alltid sagt att jag vill spela basket på college i USA. Nu känner jag dock inte att det är lika viktigt att det är just i USA för jag vet att Spanien och Italien har jättebra college. . . men någonstans i bakhuvudet finns fortfarande USA.
Vill du inte ta dig till Dolphins A-lag då?
– Jo, det hade varit väldigt coolt. Jag hoppas att jag ska få börja träna lite där. Men jag trivs jättebra i division 1 och det är inget jag känner mig stressad över. Kommer det så kommer det.