Just det här bordet var inte optimerat för en man på 210 centimeter.
Han tar en bit av bullen på fiket samtidigt som han rättar till benen som precis får plats under det runda bordet, men inte utan att bordet lyfts upp lite av låren.
Samhället är inte utformat för människor som mäter 210 centimeter. Adam Ramstedt vet allt om det.
– Jag gör inte allt normalt som alla andra. Sen uppskattar jag min längd. Det är en charm i sig. Däremot räcker det så här, 220 behöver jag inte vara.
Norrköping Dolphins-esset går inte omkring och tänker på att han är lång. Han påminns om det då och då. Ibland genom kommentarer "om det är kallt där uppe" eller från barn som häpnar på det där oskyldigt och totalt ärliga sättet som bara barn kan.
– I mitt huvud är jag ju normal, fast jag vet ju att jag inte är det. Jag sticker ut jättemycket när jag går på stan. Det är väl kanske en gång om året jag träffar någon som är längre, Nick Spires i landslaget.
Att utöka garderoben är inte det lättaste.
– Bara för att jag är lång så innebär det inte att jag vill ha breda kläder. Jag är ganska smalt byggt ändå och har en ganska slimmad klädstil fortfarande. Det blir svårare när man kommer upp i 2XL och 3XL, att de ska hålla sig slimmade. Utbudet är sådär, företag gynnas inte så mycket av storproduktion av såna kläder. Jag är deras enda kund nästan, säger han och skrattar.
Kollektivtrafik är inte heller friktionsfritt. När Dolphins flyger till bortamatcher brukar Ramstedt alltid försöka sitta vid gången så att han kan sträcka ut benen. Han ställer sig upp vid möjlighet.
– Det blir ju tajt för ryggen, knäna och höfterna i ett flygplan. Att sitta i baksätet på en bil är oftast inte heller enkelt, säger Adam Ramstedt.
Han har blivit van vid att ducka för dörrkarmar. Hotellsängar, som ofta är två meter långa i ett land där medellängden är 180 centimeter bland män och 166 hos kvinnor, har han också lärt sig att leva med.
– Min säng hemma är 210 centimeter, längre än standard. Så att mina fotleder inte sticker ut.
I många provrum får Ramstedt räkna med att han syns mer än andra när ett nytt plagg testas.
28-åringen har en mamma som är 179 centimeter och en pappa på 186 centimeter. Ramstedts bröder är runt två meter.
– Ingen hade nog väntat sig att jag skulle bli så pass lång med tanke på längden på mina föräldrar, säger Ramstedt.
Dolphins-stjärnans exakta längd varierar beroende på var man läser.
– Vill du ha vad som står i mitt pass eller vill ha hur lång jag faktiskt är? När jag har mätt mig barfota är jag 208. Jag brukar avrunda uppåt till 210. Det är lättare att säga. Men med skor på planen blir jag ungefär 210. Det beror väl på hur petig man vill vara. Varför inte skrämma motståndaren med några extra centimeter?
Adam Ramstedt är längst av alla i Dolphins. Det ger en räckvidd som det defensiva ankaret i dag drar stor nytta av.
Men han började växa relativt sent.
– Det var inte förrän i gymnasiet som jag började växa på riktigt och komma in i puberteten som de andra i mitt lag. Jag minns när jag mätte mig i början av nian, då var jag kanske 175. Då hade jag ändå vuxit tio centimeter det året. Sen tog det rejäl fart under gymnasiet. Jag tror inte jag hade växt klart förrän jag var 20.
Adam Ramstedt tog studenten som 205 centimeter lång. Därefter adderades de sista fem centimeterna plus mer muskler på kroppen.
– Min ungdomscoach, Dick Degernäs, kallade mig för "Bambi på hal is". Mina knän gick inåt, jag var lång och tanig och gjorde mitt bästa för att ta mig runt. Balansen var inte den bästa, säger han och ler brett.
Adam Ramstedt har firat stora triumfer med Dolphins de senaste åren.
Vad var de tydligaste tecknen på planen att det började hända saker för din del?
– Helt plötsligt kunde jag dunka från ingenstans. Det var både att musklerna och längden tog fart. Under sommaren mellan ettan och tvåan på gymnasiet fick jag chansen i U17-landslaget. Säsongen innan platsade jag inte i Södertäljes andralag, utan spelade i division 3.
Han var tanig före gymnasieåren och fick en del stryk på planen mot längre och starkare motspelare.
– I dag ser jag det som en fördel. Då spelade jag i en annan position än i dag. Jag fick en bas och en vana vid att röra mig ute på golvet och hantera bollen. Det är inte alla som är storväxta nu som fick testa på det, säger Adam Ramstedt.
– Men det var tur att jag inte gav upp när jag var 14-15 år och det var tufft för mig. Jag hade jättesvårt att hänga med. Att inte vara i puberteten i den åldern är lite som ett handikapp. Jag råder alla som är i liknande läge som jag var att fortsätta kämpa. Det jämnar ut sig med tiden.
