-- Trist. Annika och jag fick inte till det riktigt. Hela dagen har det känts så, man har valt fel klubbor och inte lagt bollen så nära hål som man behöver, sa Carin Koch i går kväll.
Hon hade precis sett Annika Sörenstams putt smita förbi hålet på den 18:e green.
Det betydde förlust för Europa, seger för USA och Juli Inkster/Beth Daniel.
-- De är två av världens bästa spelare, men jag är ändå besviken att vi förlorade, sa Koch.
Det saknades en del i hennes spel, framför allt runt och på greenerna.
Det var i ärlighetens namn inte många långa puttar som satt, varken när hon spelade med Annika Sörenstam på eftermiddagen eller Laura Davies på förmiddagen.
-- Visst, så var det. Vi hade uppförsbacke utan att få till nåt flyt. Men det kändes hela tiden som vi var nära, sa Carin Koch.
Tillsammans med Laura Davies delade hon dagens första match mot Beth Daniel och Kelly Robbins.
Vi överdriver inte om vi säger att Koch hade störst del i den halva poängen.
-- Att den ena kan spela dåligt är en del av lagspelet. Det kan vara lite jobbigt med Laura, hon hänger lätt med huvudet om det inte går bra, sa Carin Koch.
32-åringen från Kungsbacka gör sin tredje start i Solheim cup, och har profilerat sig som tjejen som inte kan förlora. Debuten 2000 slutade med en seger och en oavgjord match.
Då blev hon dessutom hela Europas hjälte på Loch Lomond när hon sänkte den avgörande putten mot Michelle Redman.
Det är fortfarande ett av hennes bästa golfminne.
På Interlachen i USA i fjol fortsatte hon att bygga på sitt fina Solheim cupfacit. När resten av européerna darrade var det Koch som räddade äran med fyra segrar av fyra möjliga.
Ändå blev det en klar förlust för laget.
-- USA brukar alltid vara bättre än oss i singelspelet sista dagen, så var det på Interlachen. Trots att jag spelade bra var jag besviken efter tävlingen, minns Carin Koch.
Till årets tävling fick hon såklart ett av fem wild cards av kaptenen Catrin Nilsmark. Som drottning av matchspel är det svårt att förbigå henne, trots att hon inte riktigt själv vet var hon står formmässigt.
Mellan tävlingarna har det hänt en hel del i Carin Kochs liv. Ifjol var hon höggravid under Solheim cup-tävlingen, och i april blev hon mamma för andra gången då sonen Simzon föddes. Att komma tillbaka till elitidrotten efter barnafödande är ingen lätt sak, det kan många vittna om.
Men Carin Koch har bevisat att det går.
-- Fysiskt känns det jättebra, det tog inte alls lång tid att komma tillbaka till formen. Det man tappar är känslan för spelet, för min del tappade jag mycket i närspelet och puttningen. Lite konstigt är det ändå att jag inte puttade bra i dag, det har fungerat på tävlingarna innan den här. Greenerna är i och för sig svårlästa.
Vad tycker du om konditionen på banan?
-- Jäkligt bra.
Hur pass sliten är du efter en sån här lång dag?
-- Jag är trött. Båda matcherna gick ju till det 18:e hålet, det har aldrig hänt mig förr. Men det var tuffa och bra matcher, även om jag är besviken.
Är Solheim cup bara roligt, eller är det pressande också?
-- Man är nästan aldrig så nervös som man är här, men samtidigt är det bland det roligaste man kan uppleva.
Hur är Catrin Nilsmark som kapten?
-- Vi såg Catrin några gånger, hon gör vad hon kan för att peppa oss. Men innerst inne är det ju vi spelare som har ansvaret. Och hon vet att vi försöker hela tiden.
Hur går det på söndag?
-- Det skulle vara så skönt om vi kunde vända ett underläge och vinna flest singlar.
Äldste sonen Oliver, för dagen målad som en pirat, avbryter intervjun för ett ögonblick. Med ett scorekort i handen vill han ha mammas autograf.
Det får han.
-- Tack, mamma. Jag tar med mig det här ifall jag ser Annika.