-- Jag är ett "kontrollfreak". Jag tycker att jag har spelat bättre de två senaste gångerna i Solheim Cup då jag lärt mig att jag inte kan kontrollera allt när man spelar tillsammans med en annan spelare, säger hon.
-- Det är annorlunda att spela här än i en vanlig tävling. Här är varje hål en ny match. I en major brukar jag bli lite nervös på första tee och kanske i slutet på ronden. Här är pressen på dig annorlunda eftersom du inte vill misslyckas för lagets skull.
Annika Sörenstam är van vid att gå sin egen väg. Samtidigt gillar hon att spela i ett lag.
-- Det jag gillar mest är kamratskapen på banan, när man diskuterar hur man ska spela. Jag gillar också känslan i omklädningsrummet, skämten.
För henne betyder det mycket att årets tävling går i Sverige.
-- Det är verkligen en ära att få spela här. Och jag är väldigt stolt över hur allt ser ut. Det är så välorganiserat, banan är i fantastiskt skick, vårt boende är mycket bra. Det gör mig stolt över att vara svensk. Jag vet att publiken kommer att stödja oss.
-- Att få vinna här skulle vara fantastiskt. Att ha publikens stöd, mina föräldrar, släkt och vänner här -- att få dela segern med så många -- det skulle göra segern speciell.
Annika Sörenstam har varit med i alla fem tidigare tävlingar sedan 1994. I parspelet har hon vunnit tio matcher, spelat två oavgjorda och förlorat fem. I singel har hon vunnit två, spelat en oavgjord och förlorat två.
-- Jag tycker att singlarna är viktigast. Tidigare har vi spelat bra i lagspelet. För att vinna här måste vi spela bra i singlarna. Jag tror inte att det räcker att leda inför singlarna -- vi måste vinna fler singelmatcher.
-- Vi har tränat på singelspel den här veckan för att få en känsla för spelet. Det gäller att försöka spela så bra du kan och fokusera på din egen match och inte involvera dig i några andra. Det är lätt att involvera sig i and-ras matcher, kolla på ledartavlan, börja tänka på "varför gör inte hon bättre" och så vidare.
Sörenstam tror inte att hon skulle kunna bli någon bra Solheim Cup-ledare i framtiden.
-- Jag skulle vara för sträng mot spelarna eftersom jag är så sträng mot mig själv. Jag skulle tala om för alla vad de skulle göra och det är förmodligen inte så bra att göra det. Förmodligen skulle jag behöva massor av assistenter som kan översätta för spelarna vad jag menar.
-- Att ta hand om tolv spelare skulle bli kaotiskt. Jag skulle bli för känslomässigt engagerad. Visst skulle jag bli stolt över att bli tillfrågad, men jag är inte säker på att jag skulle klara av det.
Så länge Annika Sörenstam är världens bästa spelare lär hon inte bli tillfrågad.