Jag har rört mig bland miljonärer några dagar; inga futtiga enmiljonsmiljonärer, nej bättre upp. Här handlar det om tjejer vars inkomster fått min samlade livslön att se ut som en ettöring i en stor amerikakoffert.
Riktigt rika brudar alltså.
Och rikligt beundrade. Aldrig tidigare har så mycket folk setts samlade tillsammans med dem.
Succé, var ett ord som hördes från både amerikan och europé.
En del av tjejerna visade med närmast magisk precision på vilket sätt de tjänat sina pengar. Det var stort.
Andras affärssinne förstod jag inte riktigt.
Å andra sidan kanske Laura Davis med sin spridning av bollar gladde publiken mest och gav det lilla hoppet om att det kanske trots allt inte är för sent att tjäna storkovan.
Kan hon, kan jag . . . det där hade jag gjort bättre . . . jo, jag hörde allt kommentarerna bland amatörgolfarna på åskådarplats.
Solheim cup var i vilket fall en enorm upplevelse. En match mellan Europa och USA är en match oavsett om man inte begriper så mycket av teknikaliteterna.
Det är vinna som gäller.
Och Europa vann, man kan till och med tala om utklassningsseger, 17,5--10,5.
Det är stort har jag förstått. I Amerika är alla amerikaner världsmästare och det är likadant i golf. Amerikanerna är bäst, enligt amerikanerna.
I Solheim cup som nu spelades för åttonde gången sedan starten på Lake Nona i Florida 1990 har USA vunnit fem gånger. Europa tog sin tredje seger i Barsebäck.
USA är bäst. Men det är tjejerna från Europa som är på frammarsch, det är tjejer som exempelvis norskan Suzann Pettersen som är golfens framtid. Den 22-åriga norskan charmade Barsebäckpubliken med att vara med och vinna samtliga sina matcher fram till avslutningsdagens singelspel då hon föll mot duktiga Cristie Kerr.
Dessutom har Europa världsettan Annika Sörenstam.
Och massor av flera hjältinnor denna soliga helg i Skåne.
Det lyste så starkt om Europalaget att söndagens singelspel och avgörande förflöt utan dramatik. Det var pang bom, det var en oslagbar Janice Moddie (Skottland), en heltänt Sophie Gustafson, en psykiska stark danska i Iben Tinning, en kylig Catriona Matthew, Skottland och så golfdrottningen själv: Annika Sörenstam.
Ni förstår säkert. Europas seger var klar långt innan de senare startande paren hade kommit halvvägs runt banan.
Den riktiga tävlingshetsen hämtar jag från lördagens avslutande bästboll. Annika Sörenstam och Suzann Pettersen mot Laura Diaz och Kelly Robbins.
Tävlingens bästa match utan konkurrens och den innehöll allt som kan få en publik i extas: spänning, bra spel och en upplösning på absolut sista hålet.
Det började med att Annika sänkte en åtta meters putt för att rädda lika på hål 17.
Jag hör publikovationerna eka i öronen fortfarande. Och jag kan se bilderna av Annikas glädje: den böjda armen och den knutna handen, skriket och hoppet rakt upp i luften, kramarna som följde.
Det var världens bästa golfdam som visade att hon just är världsbäst.
Inför sista hålet var det lika i matchen och dramatiken fortsatte.
Annikas inspel på 18:e hålet var mästerligt. Bollen damp ner halvmetern från hålet för en birdie och Suzanns inspel hamnade cirka fyra meter från hålet.
Amerikanskorna missade sina birdiechanser och Suzann plockade i sin fyrametersputt och avgjorde hålet utan att Annika behövde spela sista slaget.
Det var drömgolf. Det bästa en publik kan få se. Det var även för en ovan golfbetraktare något alldeles extra.
Poängen betydde att Europa kopplade greppet om Solheim cup - ett grepp som alltså förstärktes under söndagens singelspel.
Det var ändå publiken, Barsebäck och Sverige som var de stora vinnarna. Aldrig har så många människor samtidigt sett damgolf, varken i Europa eller i USA.
Och som sonen till tävlingens grundare, John Solheim sa: Så här mycket folk lockar sällan herrarnas PGA-tour i USA.
Alla var lyriska över arrangemanget, den största golftävling som arrangerats i Sverige, och publiken. En publik så olik alla andra åskådare runt golfbanorna i världen, en sjungande publik, en publik som gjorde vågen, en publik som vid varje hål mötte sin världsstjärna med talkör som nästan generade Annika: Annika, number one, Annika, number one ...
Det var en fest utöver det vanliga även för en oinvigd.