Under 1980-talet var han kung i Motala. Han var med och förde IFK Motala till sin första SM-final 1985 och det första guldet 1987.
Alla som gillade bandy älskade Kjell Edberg.
Men vad gör han i dag?
Var finns han?
Har han släppt bandyn?
Corren åkte till Uppsala för att få svar på alla frågor. Närmare bestämt till Tunabergsskolan strax utanför centrum.
Det är här han sen 15 år tillbaka tillbringar sina dagar som idrottslärare på högstadiet.
- Jag fick den här tjänsten direkt efter att jag avslutat mina studier och trivs så bra att jag blivit kvar. Jag ser ingen anledning att byta.
Han bor i ett parhus strax utamför Uppsala med sin fru Mari och grabbarna Joel och Jakob.
Men vi backar bandet en aning.
Nästan 27 år, till sommaren 1980. Det var då 21-åringen bestämde sig för att bryta upp från hemstaden Bollnäs och flytta till Motala.
- IFK hörde av sig och jag besökte stan första gången en varm sommardag då de tog mig till Varamobaden. De visste vad de gjorde och jag föll förstås pladask med en gång, säger han och ler.
Några dagar senare åkte dåvarande tränaren Pär Höckert med kontraktet i handen till I 14 i Gävle där Kjell gjorde lumpen.
- Jag minns att vi skrev under det på en motorhuv utanför kompaniet.
Sen följde sju säsonger med en svagt stigande framgångskurva fram till den härliga finalvinsten mot Boltic 1987. Men den match han minns mest är faktiskt en annan.
- Jag tror att vi hade vårt absolut bästa lag vintern 1983 men förlorade då inför rekordpublik i en tredje och avgörande match mot Boltic hemma i Motala. Jag minns att folk hängde och klängde överallt för att få se en glimt av spelet.
Samma år fick Kjell göra landslagsdebut, också det inför hemmapubliken i Motala, mot Sovjet. Alla som var där kommer ihåg hur publiken sjöng hans namn konstant under 90 minuter.
Kjell ler när vi för det på tal.
- Det var förstås gripande. Och nervöst på samma gång.
Två år efter SM-guldet 1987 valde han att flytta från Motala.
- Jag hade tänkt sticka året innan eftersom jag då kommit in på idrottshögskolan i Stockholm. Men det var ganska många som lämnade IFK det året och jag stannade en säsong till för att hjälpa klubben.
Men att pendla till Stockholm gick bara en säsong, istället blev Sirius ny klubbadress. Där spelade han kvar ända till 1996 och tog sen över som tränare i klubben.
Efter det har Kjell fungerat som ledare för svenska juniorlandslaget, först tillsammans med Kent Edlund och sen ensam, under sex säsonger.
Det är först detta året som han inte har några uppdrag åt det svenska bandyförbundet.
- Jag tänkte efter och insåg att det gått 30 år sen jag debuterade i allsvenskan med Bollnäs 1976. Det är lång tid.
Men han är fortfarande förbundskapten. För det holländska landslaget!
- Ja, det här är min fjärde säsong och det är jättekul.
Han berättar att det i Holland finns ett 30-tal licenserade spelare och de 18 som har råd (!) får vara med och spela B-VM i Ryssland som startar till helgen.
Någon konstfrusen bandybana finns inte i hela landet, så säsongens första pass på stor bana blir dagen innan premiärmatchen i VM.
- Förhoppningsvis. Annars blir det i första matchen mot USA, säger Kjell och ler.
Man måste förstås ställa frågan vad det ger att leda ett lag som förmodligen får stryk av de flesta lagen i Sveriges lägsta serie, division 3.
- Det är kul. Det ger mig en chans att resa lite, att träffa nya människor och att utöva ett ledarskap på ett lite annat sätt.
Någon egen comeback är dock inte aktuell. Kjell är nämligen fortfarande aktiv.
- Jo, jag spelar med Sirius oldboys i division 3. Vi brukar vinna serien varje år men vill inte gå upp i tvåan, det skulle bli för långa resor.
Istället försöker han lägga sin fritid på barnen Joel och Jakob.
- Det är kul att vara med på deras aktiviteter. Jag är tränare för Joels fotbollslag och brukar hjälpa till vid en del träningar med hans bandylag i Sirius också.
Kontakten med de tidigare lagkompisarna i IFK Motala är nu mer sporadisk. Men en gång om årets samlas flera av dem hemma hos Kjell i Uppsala.
- Det har blivit tradition att Stefan Samuelsson, Håkan Rohlén och Thomas Pålsson kommer hit under SM-finalen och stannar över helgen.
Förra veckan fanns Kjell på plats på Studenternas för att se IFK Motalas match mot Sirius. Efteråt skakade han på huvudet.
- Så svaga som de var i den första halvleken har jag nog aldrig sett ett IFK-lag. Det fanns ingenting.
Annat var det på hans tid.
Men den är ju förbi.