- Jag vet inte om man kunnat göra något liknande någon annanstans i Sverige. Det här är ett utmärkt exempel på vad den lilla orten med sitt breda och starka engagemang kan klara av.
- Det är, och har varit, tuffa villkor, men vi har klarat det och det gör oss inte mindre stolta, säger Thomas Zetterqvist och blickar ut över Dina Arena i Edsbyn, Sveriges första bandyhall.
Det är allmämhetens åkning och det kryllar av barn och ungdomar i alldeles för stora replicatröjor.
Han ser belåten ut.
Magnus Olsson, lagkapten och mittfältsstjärna, har varit med om hela den fantastiska resan och var nyligen en av de stora hjältarna bakom fjärde raka SM-guldet.
Han säger till Corren:
- Förr följde man vädret som en bonde. Nu behöver ingen ens fundera på om vi måste träna i snö eller inte. Som spelare sprang du tidigare fler månader än du åkte skridskor. Så är det inte längre och det är alldeles underbart.
- Tänk dig själv hur kul det är med hörnträning när det regnar, snöar eller är femton minusgrader . . .
När första matchen spelades för några år sedan fanns ett gigantiskt tak och en vägg som höll vindarna borta från älven, men sedan några år är allt inklätt och anpassat till dagens standard. Trädoften slår mot en när man kommer in i arenan på klassiska Ön.
Det luktar gott.
Ett yttermått på 120 x 72 meter, en isyta på 108 x 64 meter, en fri invändig takhöjd på 12 meter och 23 meter till taknocken. I den närliggande cafeterian säljs även souvenirer och annat.
På en svart t-shirt med vit text läser jag:
"Gå ut och var glad,
vacker och stolt
hela vintern."
Allting började som en tokig idé och nu ägs arenan av 3 200 aktieägare, företag och privatpersoner, från upp- emot 200 orter i Sverige. Varje månad tecknas 5 000-10 000 kronor i nya aktier.
En pionjärgärning som nu får flera uppföljare runt om i Sverige. Men i den lilla byn i Hälsingland har det byggts helt utan kommunala medel och det är en väsentlig skillnad. Bolaget Edsbyn Arena AB ansvarar för det ekonomiska, klubben hyr arenan och sköter driften.
Det totala aktiekapitalet uppgår till sju miljoner kronor och ekonomin styr byggnadstakten.
- Det handlar inte om att få maximal utdelning, men att ha sunda villkor, säger Thomas Zetterqvist, näringslivschef i kommunen och med i arenastyrelsen.
Det har - så här långt - kostat 32 miljoner i investeringar, men i Edsbyn är alla överens om att det varit värt priset. Alla ställer upp och alla vill vara med. Från föreningar till frikyrkor.
Att arenan går under smeknamnet bandykyrkan är förresten rätt typiskt. Tron är stark i Hälsinglands Jerusalem, men det är bandyn som är ortens själ och som enar bygden.
Det märks redan på den stora skylten när du rullar in längs riksväg 301.
Välkommen till Guldbyn.
Edsbyn med bara runt 5 000 invånare tillhör Ovanåkers kommun. Många i näringslivet anser att man bör byta kommunnamn till Edsbyn för att lättare dra nytta av det bandylag, som tagit fyra raka SM-guld och är på väg mot fler.
Här finns både traditonen och framtiden.
Alla är överens om att bandyhallen haft stor betydelse för lagets möjligheter att bli bäst i Sverige. Men som Thomas Zetterqvist uttrycker det:
- Ingen ska tro att det är så enkelt. Förutsättningarna har blivit mycket bättre, men tränaren Ola Johansson och alla andra har gjort ett fantastiskt jobb med att bygga laget.
Beläggningen i arenan är hög och det finns garanterat is redan i augusti. Edsbyns plantor växer i drivhuset, men samsas med skolbarn och besökare från hela bandyvärlden. Under 2006 genererade verksamheten uppemot 20 000 gästnätter i kommunen.
Edsbyn var först, men nu talas det om hallar i Sandviken, Lidköping, Västerås, Vetlanda, Ale-Surte . . .
- Om tio år har vi tio bandyhallar i Sverige. Nödvändigt för sportens dragningskraft. Många tror att konkurrensen kan skada oss, men vi tror ändå att det är positivt. Vi kommer att ha tillräckligt hög beläggning ändå, säger Thomas Zetterqvist.
Magnus Olsson håller med:
- Det handlar om bandyns överlevnad. Ju fler hallar, desto bättre. Tänk den dagen när samtliga allsvenska klubbar har en egen inomhusarena. Det är något att drömma om.
En sak är i alla fall klar.
I Edsbyn är bandylaget lika stort som Gud fader själv.