Thomas Augustsson: Vem hade du satt som matchens lirare Gösta?

Sedan jag började på Motala tidning så har Gösta Westling suttit på sin stol där borta i hörnet varje gång IFK Motala spelat hemma. 
Så när jag nu sitter här efter att IFK spelat oavgjort mot Vetlanda så är det inte utan att det blir lite känslosamt att se den tomma stolen. 
Däråt jag så många gånger vridit huvudet och frågat vilka av IFK-spelarna som förtjänar poäng i vår betygsliga. 
Svaret blev som allt som oftast en lång hyllning mer än halva laget. För oavsett hur illa IFK spelade så hittade Gösta alltid något som var positivt. 
Ja, faktum är att han till och med kunde konsten att fullständigt såga en spelare med kärlek i rösten. 
Men det är precis som det är med föräldrar och barn. Hur illa de än beter sig så älskar man dem. 
Och Gösta han såg IFK Motala bandy som ett av sina barn. Något man kan säga att han hade fog för som en av de som såg till att IFK började spela bandy 1965.  
Nära 60 år senare älskade han fortfarande sitt IFK lika starkt. 
För ett antal år sedan hälsade jag på hemma hos Gösta för att göra ett reportage om och hans livsresa med IFK. 
När han inför intervjun frågade hur lång tid det skulle ta svarade jag att det kanske kunde ta någon timme. 
Det skulle visa sig att jag hade fel. För när jag till slut reste mig så hade det gått dryga tre timmar. 
Tre timmar där Gösta oavbrutet bläddrat i sina klippböcker och berättat den ena anekdoten efter den andra. Om träningsläger i Norge där han till sin förfäran trodde att två matsupar skulle serveras spelarna när den norska servitrisen sa to-mat-supe. 
Om IFK:s resa fram till SM-guldet 1987 till den gången IFK:s efter 30 år i högsta serien degraderas 2009.
Både historierna fick ögonen att tåras på Gösta. 
Dagen efter ringde Gösta och meddelade att han glömt bort att han hade fler minnesböcker på vinden om det var så att jag behövde mer material till min artikel. 
När jag svarade att jag hade så det räckte till en bok så skrockade Gösta belåtet.  
Och det är precis så jag kommer minnas honom. Som den varmhjärtade människan som älskade IFK Motala mer än någon annan. 
Hur många gånger han utbrast "Det här förtjänar killarna att fler skulle ha varit och tittat på." när IFK gjort en bra match har jag för länge sen tappat räkningen på. 
Men jag är säker på att det hade varit precis något sådant som Gösta hade sagt om han sett Anders Perssons konstmål mot Vetlanda. 
Vila i frid Gösta!