4–2 för hemmalaget slutade det viktiga bottenmötet, efter att Broberg vänt 1–2 till seger i slutet av matchen. Här är våra reflektioner efter 95 spelade minuter.
Måltjuven
Riktiga målskyttar behöver inga chanser för att göra mål. De gör det ändå. Philip Florén är just en sån, som kan dyka upp var som helst, få bollen vid klubban och förpassa den i nät. Utan att någon riktigt förstod hur det gick till. Gjorde 22 mål förra säsongen, nu redan 19.
Härföraren
Anders Persson, kanske en av seriens mest underskattade spelare. Gör inget större väsen av sig, sällan målskytt, men gör aldrig en dålig match och leder laget med kaptensbindeln på armen på ett sätt som borde göra fler klubbar avundsjuka.
Orutinerat
IFK låg på och pressade för en kvittering. Då drar Melker Westman på sig en utvisning för olämpligt uppträdande på mittplan. Otroligt onödigt.
När kommer målen?
Joona Rajala är stor, tung och stark, men bara fyra mål på 16 matcher är inte vad någon hade hoppats på. När ska det lossna för honom?
Skadekänsliga
Med Albin Rohlén borta (resten av säsongen?) är truppen tunn. Känslan är att alla andra måste vara friska och skadefria resten av säsongen.
Passivt
Försvarsspelet från IFK:s sida vid målet till 3–2 för Broberg, det kan ingen med blåvit tröja på sig vara nöjd med. Oerhört svagt.
Målen: 1–0 (9) Robin Öhrlund (hörna), 1–1 (31) Philip Florén, 1–2 (43) Philip Florén, 2-2 (74) Jaako Hyvönen, 3-2 (83) Matteus Liw, 4–2 (90) Karl Tagesson.