Och det är många som ska ta åt sig äran för det. Tränare, spelare, övriga ledare och alla ideella funktionärer. Listan kan göras lång.
Efter 3-3 mot AIK är 18 poäng efter 14 matcher är det bästa IFK gjort sen man kom tillbaka till säsongen 2017/2018. För mig är det egentligen ingen överraskning.
Man måste, alla dagar i veckan, komma ihåg att IFK har sämre förutsättningar än så gott som alla lag i serien. Bara IFK, Frillesås, Bollnäs, Hammarby och Sirius har utearenor just nu. Hammarby och Sirius har dessutom hallar på nära håll att träna och spela i, om vädret är taskigt.
Så ska man vara krass är det bara tre rena utelag kvar. Och snart bara två då Bollnäs nya hall blir klar till nästa säsong.
De förutsättningar som de lagen lever med, varje dag, kan lite tillspetsat liknas med att IFK Göteborg och Elfsborg skulle få träna och spela på en grusplan medan alla andra i fotbollsallsvenskan lirar på konstgräs.
Det kanske sätter saken i perspektiv.
Nu är beslutet taget att IFK ska få en hall, så problemet är snart ur världen och klubben kan för första gången på länge konkurrera på samma villkor.
Jag nämner ändå det här är för att på nåt sätt förstå vilken bedrift laget och hela föreningen gjort de senaste säsongerna.
Några har kallat IFK för gnälliga, att de ska acceptera det läge de är i och omfamna det. Och det är just det som är min poäng.
Att beskylla IFK Motala för att vara gnälliga är att visa bristande respekt för den verksamhet som klubben bedriver. För mig är inte IFK Motala vare sig gnälliga eller tjatande. De påtalar problemen och sätter press på hyresvärden (kommunen) att göra något åt de brister som finns.
Det hade alla föreningar som tvingats leva under samma förhållanden gjort.
Är det några som verkligen bitit ihop, samlat ihop sig och stärkts av utmaningarna, så är det hela IFK Motala, inte bara A-laget.
Under de tuffa åren har de lyckats skapa en lagsammanhållning och klubbkänsla som drivit spelarna att prestera bättre än de kanske egentligen kan, utifrån namnen som står på laguppställningen.
Det är bara med riktigt bra laganda där varje individ är beredd att göra allt för sin kompis man kan vända underlägen i slutet av matcherna, som mot AIK, eller hålla undan till seger när motståndarna pressar på som värst.
Just den inställningen har IFK och den verkar bara bli starkare för varje år.
I min bok är det värt att applådera en gång till.