Natasha Henriksson.
– När man åker riktigt fort och det fladdrar i tröjan. Det är nog det bästa med bandyn. Och så lagandan förstås. Vi är inte så många så alla här känner varandra väldigt bra, säger Team Tildas Ellen Hagström.
Det är en perfekt kväll på Stångebroisen. Ett par minusgrader i luften, några enstaka snöflingor som singlar ned mot isen och sen de Team Tildas gnistrande skridskoskär gör att det ser nästintill lite filmiskt ut.
– Vi startade upp laget när tjejerna var åtta, nio år. Tidigare har unga tjejer fått spela med killarna men nu var det så många tjejer i skridskoskolan att vi kunde starta ett eget lag. Nu är vi totalt åtta stycken i laget men sen har vi också ett yngre tjejlag, Team Moa, med 13 spelare, säger Team Tildas tränare Oscar Hagström som var med när laget startade.
Natasha Henriksson är en av lagets nyaste spelare. Hon tog sina första skär för Derby för ett drygt år sedan.
– Först spelade jag hockey men eftersom jag bor i Åtvidaberg så blev det svårt att pendla in hit. Sen spelade jag ett tag med killarna i Åtvidaberg men förra året, när jag fick höra att Derby startade en flickverksamhet så började jag här, säger Natasha med ett stort leende.
Den friska vinterkylan fortsätter ligga på. Det är långt ifrån alltid som tjejerna, och resten av BK Derby får sådana här fina förutsättningar.
– Det är ju ganska väderberoende. Har vi tur så kan vi spela bandy ute från november till början av mars men annars får vi hålla till inomhus och öva klubbteknik. Det är inte lika kul, säger Tuva Sundberg.
Årets övriga åtta månader kombinerar tjejerna i Team Tilda med någon annan idrott, för de allra flesta spelarna är det fotboll som är "andrasporten".
På liten is finns dock en fördel kontra den stora isen. Det är betydligt lättare att se den 62,4 millimeter i diameter "stora" bollen. Utomhus får man ta till vissa knep för att se vart "det röda nystanet" är.
– Nej man ser den långtifrån hela tiden. Knepet är att kolla på spelaren, inte leta efter bollen, säger Emilia Johansson.
Lagets målvakt, Ida Nordlund, börjar bli kall och klappar ett par gånger med de tvättsvampsliknande målvaktshandskarna. Till skillnad från exempelvis hockeyn är en bandymålvakt betydligt mindre skyddad. Det är Ida högst medveten om.
– Under träning gör väl fingrarna nästintill alltid ont. Det är kul ändå och det viktigaste är att inte tänka på det, säger Ida.
Noterbart: 1986 och 1987 spelade Stångebro SM-final på damsidan, men föll båda åren mot Boltic.