Det finns ledare som leder med ord. Har förmågan att inspirera gruppen genom att säga rätt saker. Sen finns det de som leder genom exempel. Som gör det svårt för de övriga i laget att inte ge allt genom att i match efter match ge lite mer själv.
Som aldrig någonsin kan sägas göra en dålig match. Men som heller aldrig förväntar sig att få höra att de var riktigt jäkla bra.
För i deras värld har de bara gjort det vanliga. Det så givna och förväntade.
Nämligen gett precis allt i varenda situation från det att domaren blåser igång tills han blåser av.
IFK Motalas lagkapten Fredrik Lönn är en av dem.
Alltså ni som går på bandy lite då och då. Fäst blicken på tröja nummer 24 och fundera på hur mycket energi det finns i den kroppen.
Jag gjorde det mot Vänersborg i IFK:s hemmapremiär och jag har tänkt på det så många gånger under åren jag bevakat IFK.
Så många gånger att jag blivit van med att det är så. Att han är precis lika hänsynslös mot sig själv i varenda match.
Det är ta mig tusan lika säkert som att solen går upp i öster som att Fredrik Lönn aldrig gör en dålig match.
Men man tänker inte alltid på det.
För han gör sällan de där riktigt spektakulära sakerna. Som tokräddningarna som Jussi Aaltonen gjorde i första halvleken.
Eller rensningarna på tennis som Nicklas Ögren gjorde i parti och minut främst i andra halvlek.
Men han skulle aldrig få för sig att glida i hemjobbet. Gå in med något annat än 100 procent i en närkamp.
Eller kliva undan för att slippa få en smäll.
Nu gjorde han dessutom mål den här gången. Sitt andra för säsongen. Viktiga 1-0.
Storslaget firande?
Nä, de stora grovjobbarna jobbar inte så.
Finns det något som de kan tänka sig att spara energi på så är det firande av egna mål.
Så en sträckt näve rakt upp i luften får räcka. Inga stora gester i onödan.
Och alltid är det lagets insats som är det viktiga efteråt. Det är laget som har varit bra.
Lagkamrater som ska lyftas fram. De är alltid viktigast.
Hurrandet efter seger avslutas därför alltid med ett "Fy fan vad bra gubbar"
Kort men ändå innehållande allt vad som behövs sägas efter en seger.
Det är så en kapten av Fredrik Lönns sort leder sitt lag.
Det är ett sätt som jag är sjukt imponerad av och som jag högaktar.