Vi trÀffas som sagt pÄ jobbet, i lokalerna dÀr kommunens IT-enhet hÄller till. HÀr finns, förstÄs, en del datorer och teknisk utrustning i nÄgon slags oordnad struktur, men ocksÄ IFK-planscher och pÄ en bokhylla vÀldans massa flaskor av ett kÀnt mÀrke.
â Det har samlat pĂ„ sig under Ă„rens lopp, jag vet inte riktigt varför de blivit kvar, sĂ€ger han och ler.
Det har gÄtt nÄgra veckor sen han fullt ut kom tillbaka till rollen som trÀnare för IFK. Och det har gÄtt nÄgra mÄnader sen vi nÄddes av beskedet att han lÀmnade laget med omedelbar verkan för att istÀllet ta hand om sig sjÀlv.
Kroppen och knoppen sa helt enkelt ifrÄn.
Hur mÄr du idag?
â Jag mĂ„r bra. Jag kĂ€nner mig som vanligt.
Hur ser din vardag ut nu, jÀmfört med i höstas?
â Den stora skillnaden Ă€r nog hĂ€r pĂ„ jobbet. Jag har slĂ€ppt en del saker som jag gjorde tidigare och jobbar numera med det jag Ă€r anstĂ€lld för, om jag uttrycker mig sĂ„.
â Sen Ă€r det ocksĂ„ en skillnad i bandyn dĂ„ Simon (Hansson) tagit över huvudansvaret och jag inte riktigt behöver lĂ€gga lika mycket tankar pĂ„ det som tidigare.
NÀr mÀrkte du första gÄngen att du inte mÄdde sÄ bra?
â SĂ„ hĂ€r i efterhand skulle jag sĂ€ga att det var nĂ„gon gĂ„ng i mitten av september. Jag har en smartklocka och den sĂ€ger ganska mycket, framförallt om sömnen. Och sömnen började bli dĂ„lig vid den tiden. Jag sov bra nĂ„gra enstaka nĂ€tter frĂ„n dĂ„ fram till början pĂ„ november, övriga nĂ€tter var dĂ„liga eller till och med mycket dĂ„liga.
PÄ vilket sÀtt?
â Jag var vaken flera gĂ„nger per natt, snurrade runt mycket, hade mĂ„nga tankar i huvudet. SömnkvalitĂ©n var dĂ„lig och dĂ„ blir man trött till slut. Ăven om man tyckte att man sovit Ă„tta timmar kĂ€ndes det som man sovit tvĂ„.
â Jag har kollat klockan i efterhand, hur min puls var nĂ€r jag sov, hur jag andades och sĂ„ vidare. Man kunde se att vilopulsen var sex-sju slag högre Ă€n normalt, andningsfrekvensen mycket högre Ă€n normalt vilket gjorde att jag lĂ„g pĂ„ kanske 20-22 minuter djupsömn per natt. Idag, nĂ€r jag mĂ„r bĂ€ttre, ligger jag kanske pĂ„ en och en halv timme. Det gör en otrolig skillnad.
Vad blev konsekvenserna?
â Jag tappade fokus, nĂ€stan i allt jag gjorde. Jag har alltid varit vĂ€ldigt strukturerad med bra planering, men det blev mer och mer ostrukturerat och jag lĂ„g hela tiden pĂ„ minus i tanken. Och det dĂ€r mĂ€rktes ju ganska snart, av spelarna. Beckne (PĂ€r, klubbchefen) och jag hade ett snack tre veckor innan jag gick hem men jag var kanske envis och försökte se att det skulle lugna sig bĂ„de pĂ„ jobbet och bandyn nĂ€r det mesta satt sig.
Ett försök att hitta en undanflykt?
â Nja, mer att jag Ă€r sĂ„n som person, att jag driver pĂ„ och kör. Hade inte spelarna sagt till hade jag fortsatt och kört, det Ă€r jag sĂ€ker pĂ„.
Vad hÀnde sen?
â Vi hade ett möte igen med spelarrĂ„det samma vecka som seriepremiĂ€ren dĂ€r vi helt enkelt bestĂ€mde att jag skulle ta ett break helt och hĂ„llet i tvĂ„ veckor.
Behövde de övertala dig?
â Nja, inte sĂ„. De kĂ€nner mig sĂ„ vĂ€l att de visste att det hĂ€r var enda sĂ€ttet och dĂ„ hade jag inget att invĂ€nda. Jag förstod ganska snabbt att det var det bĂ€sta, för alla. Jag berĂ€ttade det för resten av laget och sen tog jag bilen och Ă„kte hem.
Dina kÀnslor pÄ vÀgen hem?
â Det kĂ€ndes konstigt. Man ville ju vara med och bidra, men jag insĂ„g samtidigt att jag inte gjorde det i den situation jag var i, snarare tvĂ€rtom. Och jag fick snart bevis pĂ„ att det var rĂ€tt beslut, för tvĂ„ dygn senare var den första natten pĂ„ en och en halv mĂ„nad som jag sov bra.
â Sen fick jag kontakt med lĂ€kare som var tydlig med att det nog var tur att vi tryckte pĂ„ bromsen nĂ€r vi gjorde. Det kunde varit sĂ„ mycket vĂ€rre Ă€n det blev.
Du Äterkommer till spelarna, att de var drivande i den hÀr processen?
â Jag hade inte dragit i bromsen sjĂ€lv, jag hade bara kört pĂ„. SĂ„ jag Ă€r vĂ€ldigt tacksam för att killarna var sĂ„ starka att de sĂ„g det hĂ€r och tog tag i det. Annars hade jag kunnat krascha Ă€nnu hĂ„rdare, kanske inte ens suttit och jobbat hĂ€r idag.
KÀndes det som ett misslyckande, att du var tvungen att slÀppa IFK just dÄ?
â Nej, sĂ„ har jag inte ens tĂ€nkt pĂ„ det.
â Men jag har förstĂ„tt att jag kanske mĂ„ste delegera vissa saker. Jag som person vill ha koll pĂ„ allt, pĂ„ jobbet, hemma och runt laget. Och till slut blev det för mycket. Det Ă€r bara att erkĂ€nna det.
Ingen som sa att ett heltidsjobb tillsammans med att vara elittrÀnare och förbundskapten lÄter tufft?
â Jag funderade i de banorna nĂ€r jag fick frĂ„gan, men tidigare har det fungerat bra att kombinera jobb och bandy. Och förbundskaptensuppdraget Ă€r under den tid dĂ„ klubblaget har uppehĂ„ll, sĂ„ jag kĂ€nde att det skulle gĂ„. Sen blev det förĂ€ndringar pĂ„ jobbet, ny organisation med allt vad det innebĂ€r. Vi var kort om folk, personal hade slutat och det var svĂ„rt att rekrytera. Det gav mer jobb hĂ€r Ă€n vi hade rĂ€knat med och det ihop med landslaget kanske fick det att rinna över.
Hur hanterar du vardagen sÄ du inte hamnar pÄ samma plats igen?
â Dels bokar jag bort mig frĂ„n jobbet nĂ€r jag behöver Ă„ka ivĂ€g för bandyn. Min chef Ă€r noga med att "du gĂ„r nĂ€r du ska gĂ„". Sen har jag lĂ€rt mig att lyssna pĂ„ kroppen pĂ„ ett annat sĂ€tt. Sömnen Ă€r nummer ett och sover du dĂ„ligt under en period beror det pĂ„ nĂ„gonting. Nu har jag tagit smĂ„ steg tillbaka till bandyn fullt ut och det var nog rĂ€tt vĂ€g att gĂ„, att inte stressa pĂ„ nĂ„gonting.
Om du tittar tillbaka och summerar de hÀr mÄnaderna, vad ser du frÀmst?
â Ă terigen Ă€r jag vĂ€ldigt tacksam för att grabbarna sa till nĂ€r de gjorde, annars hade jag kanske kört ner mig sĂ„ lĂ„ngt att det tagit stopp pĂ„ riktigt. DĂ„ hade vĂ€gen tillbaka blivit Ă€nnu lĂ€ngre.
â Vi har i gruppen runt IFK byggt upp en kĂ€nsla under Ă„rens lopp dĂ€r man Ă€r vĂ€ldigt mĂ„n om varandra och verkligen ser tecken pĂ„ nĂ€r nĂ„gon inte mĂ„r bra och alla vet att man har stöttning och backning frĂ„n alla i och runt laget. Det betydde mycket för min situation den hĂ€r gĂ„ngen. De var vĂ€ldigt tydliga med att "nu behöver du göra det hĂ€r, vi klarar oss, vi har gjort det hĂ€r under flera Ă„r och vet vad vi ska göra".
Mattias lutar sig tillbaka mot soffryggen, kisar mot solen som, Àntligen, visar sig och lyser in genom fönstret. Telefonen ringer frÄn bandyförbundet, i helgen Àr det dags för landslagssamling.
Och landslaget leds av en förbundskapten som Äterigen brinner av energi.
Tack vare att nÄgon drog i handbromsen.