För fyra år sedan satt Patrik Spångberg med sänkt huvud i omklädningsrummet efter att IFK förlorat mot Kalix i elitseriekvalet och det var klart att de ramlat ur elitserien.
”Nu är det slut.” suckade han den gången.
Fyra år senare stod han på isen med ett stort leende efter att IFK besegrat Gripen och säkrat en plats i elitserien till kommande säsong. För att sluta med att åka ur elitserien kunde han som bekant inte.
– Nej, någonstans har det levt ett hopp om att få vara med om det här. Och att få göra det med ungarna är ju fantastiskt, säger Patrik Spångberg som fick se sonen Viktor Spångberg smälla dit 3–2 målet i 90:e minuten.
Först då kändes det klart. Men fram tills dess så bjöds åskådarna på en riktig nagelbitare. Poäng för IFK skulle räcka för att säkra elitserieplatsen. Men att bevaka ett oavgjort resultat mot ett Gripen som var piskade att vinna för att ta avgörandet in i den sista omgången, det var inte lättaste. Även om de tvingades spela med en man kort i 70 minuter sedan Adam Blomster dragit på sig grovt matchstraff efter att han fult bentacklat Viktor Spångberg.
– Vi visste ju att kunde vi hålla matchen vid liv upp mot 90 minuter så skulle vi få chansen. Att vara en man mer så länge ger till slut utdelning, säger Spångberg som direkt efter slutsignal ännu en gång förkunnade att nu får det vara slut. Ja, undantaget matchen mot Tellus på lördag.
– Ja, nu får det vara slut älskling, säger han och vänder sig mot hustrun som kommer fram för att gratulera.
Sen fortsätter han:
– Det har väl varit lite av en dröm att få avsluta så här.
Spångberg har under 25 säsonger varit en viktig kugge i IFK. När elitserieplatsen nu är säkrad så hyllade han själv de unga spelarna i laget.
– De här ungdomarna vi har fått in har ju varit helt fantastiska. Det är ju tack vare dem som vi står här. Vi visste ju inte alls var vi stod inför säsongen. Men vi har försökt hitta ett spel som fungerar för oss. Det började vi med redan i fjol och nu fick vi in lite nytt blod som har varit som klippt och skurna för det, säger Spångberg som på frågan vad han kände när sonen Viktor satte 3–2 skrattande svarar:
– Något ska han väl göra.
Viktor själv bara skrattar när han får höra vad pappa sagt.
– Han har ju rätt. Det var ju första skottet jag sköt i år och så jäkla underbart att göra det just nu. Och ihop med pappa och brorsan är det ju extra kul. Pappa skulle ju ha slutat för 13 år sedan. Så nu tror jag faktiskt han gör det.