Kamratföreningen bildades egentligen redan 1932, första åren som Holms IF, men började spela bandy 1965 när konstisbanan kom till Motala.
På den platsen har IFK verkat med sin bandy i nu snart 60 år.
Det är en framgångssaga där Motalas tre största och mest kända lag i Sverige varit Maifs fotboll från 1950-talet, Piraternas speedway från 2010-talet och IFK Motalas bandy från 1980-talet.
Sedan IFK gick upp i högsta serien 1979 har bandyn alltid varit ett av de största och mest publikdragande lagen.
På 1980-talet var det en uppåtgående spiral där IFK blev lite bättre för varje säsong. Med spelare som Stefan Lindén, Leif Sandell, Larsa Andersson, Östen Eriksson och Tony Westling.
Bandyhaussen var som störst 1984-1985 när IFK ena året satte publikrekord i Motala med omkring 8 000 personer på den avgörande semifinalen mot Boltic. Sedan var IFK i klubbens första SM-final 1985 när man förlorade mot Boltic med 3-4.
SM-guldet kom sedan 1987 när Håkan Rohlén avgjorde i förlängning, straff i sudden death, mot Boltic igen på Söderstadion i Stockholm. De två stora spelarna det året var målvakten Per-Olof "Poppen" Petersson och anfallaren Mikael Arvidsson. Tränare var Pär Höckert och Tommy Svensson.
– Vi behövde erfarenheten av att ha varit i final 1985 för att kunna vinna 1987, har Tommy Svensson sagt.
Mikael Arvidsson från Lidköping hade misslyckats att vinna med Villa, men blev nu svensk mästare sin enda säsong i Motala. Det sades att IFK aldrig vunnit utan Arvidsson och Arvidsson aldrig vunnit utan IFK.
Poppen Petersson blev ihop med Arvidsson även världsmästare 1987 och om en spelare ska tas fram i IFK:s 80-tal så är Poppen största och mest mytomspunna stjärnan.
Andra profiler var värmlänningarna Urban Andersson och Frank Nordlund, backarna Peter Bengtsson och Stefan Samuelsson, och spjutspetsen Thomas Karlsson.
IFK Motala fortsatte att vara ett stabilt slutspelslag i många år efter guldet, men spelade aldrig någon mer SM-final.
En topp hade laget senare delen av 1990-talet, men ofta stod då Västerås SK i vägen för att IFK skulle till gå hela vägen till Studenternas IP i Uppsala där finalen var då.
IFK Motala åkte ut i semifinal mot Västerås 1997 och mot Falu BS 1999. Då fanns spelare som Patrick Sandell, Thomas Påhlsson, Henrik Hagberg, Stefan Ekberg, Mattias Sjöholm och Dennis Gustafsson. Plus landslagsimporter som Heikki Hyvönen, Sigge Infalin och Alexei Diakov.
Talanger även i de blivande storspelarna Anders Bruun och Stefan Erixon, men de bästa började lämna IFK och det blev en nedåtgående spiral tills IFK åkte ur högsta serien för första gången 2009. En dag i tårar på Studenternas IP.
Patrik Spångberg, en av klubbens längst spelande ikoner som kom 1992 till Motala och så sent som 2024 som 52-åring gjorde en elitseriematch, stannade dock för att ta klubben tillbaka och lyckades ett par gånger. Senaste gången 2017 vann han kvalet överraskande med IFK ihop med sönerna Viktor och Anton Spångberg.
I högsta serien den senaste sejouren har IFK spelat sju år. Fem gånger blev det SM-slutspel, som längst till kvartsfinal, och två gånger fick IFK kvala sig kvar, vilket var fallet i mars i år när IFK vann mot lag som Vänersborg och Boltic.
Totalt alltså 38 år i högsta serien för den bandyverksamhet som 1965 drogs i gång av Gösta Westling och Runo Lindén som ingendera är i livet längre. Westling gick bort 2021.
En speciell person i IFK-historien är Pär Höckert som varit det mesta i klubben. Bland annat spelare, guldtränare och ordförande. Ända in i det sista i halljobbet har han jobbat i IFK:s hallgrupp som han var med och drog i gång för snart 20 år sedan.
IFK Motala blev ortens bandylag efter att ha tagit över från Maif på 1970-talet och sedan slutet av 1970-talet varit ett av bygdens mest populära och i riket kända idrottslag.
Även under åren i andraligan på 2010-talet var IFK ett av de mest populära lagen.
Känt för IFK har också varit träningsfliten, vilken suttit i väggarna och nedärvts från generation till generation. När det gått bra har egna talanger mixats med utvecklingsbara spelare utifrån och gjorts till ett lag. IFK har sällan varit laget med stora stjärnor eller individualister.
Mattias Sjöholm fostrades på 1980-talet, blev en mångårig A-lagsspelare och lämnade aldrig klubben. Han kom tillbaka 2017 som ett tränarfynd för A-laget och tog i den rollen IFK till slutspel igen innan han blev förbundskapten för A-landslaget 2022, med VM-guld 2023.
Traktens bragdguld, MVT:s guldklocka, har folk från IFK-bandyn tilldelats fyra gånger: Pär Höckert som representant för laget IFK 1980, Poppen Petersson 1987, Patrick Sandell 1997 och Viktor Spångberg 2023.
Som tråkiga år kan nämnas 2009 och 2013, de två enda år då IFK Motala sportsligt åkt ur elitserien.
Till det läggs nu 2024 då IFK frivilligt ger upp spelet i högsta serien, med hänvisning till bristande förutsättningar.
IFK Motala kan leva vidare i form av ungdomsverksamhet och lag i lägre serie på sin utomhusbana, men mer spel i högsta serien kan vara långt borta.
Från hösten 2025 är det i praktiken ett måste att också ha egen hall, eller hall i närheten, för att spela i den högsta serien som då ska starta i början av oktober. Elitbandyn i Sverige vill inomhus och det så fort som möjligt.
Till sist: Vilket är ditt bästa IFK-bandyminne? Guldet 1987? Publikfesterna några år tidigare? Uppgången 1979? Uppgången 2017? Tyck till på MVT.se eller våra sociala medier.