– Det är ju inte så här man vill sluta, men det är klart att tanken slagit mig att det kan bli så.
Eric har inte funnits med på varken träningar eller matcher de senaste veckorna.
Nu berättar han varför.
– Jag har under en tid varit väldigt trött, blivit yr i huvudet och haft ångest och så. Den stora smällen kom väl för två helger sen när jag i princip bara låg och sov hela helgen, jag orkade ingenting efter jobb- och träningsvecka. Läkarna säger att det är symptom på utmattning och jag har därför fått direktiven att ta det lugnt ett tag framöver, för att inte gå in i väggen på riktigt.
Att vara bandyspelare på elitnivå är en tuff tillvaro där väldigt få har möjlighet att leva på sin sport. I Eriks fall är det precis så, han måste kombinera idrotten med ett civilt arbete på heltid och nu får han betala för det.
– Det har hänt saker med kroppen som jag inte alls känner igen. Jag har ingen kraft på isen och är ständigt trött i vardagen.
Han tystnar. Sen säger han:
– Jag trodde aldrig att det här skulle hända mig. Att gå in i väggen händer andra, inte mig.
När märkte du första gången att något var fel?
– Det var för en dryg månad sen, när jag skulle köra Cykelvasan. Då tog jag helt slut i huvudet efter sex mil, trots att benen och kroppen kändes helt okej. Men jag satt nästan och sov i nerförsbackarna på slutet. Då började jag först undra vad som är på gång.
– Efter det gjorde jag ett test på 1177.se och hade fem av fem på alla områden. Då tog jag kontakt med vårdcentralen och där är vi nu.
Eric rycker på axlarna och ser tillbaka på många år av hård träning och hela tiden uppbokat schema.
– När man tänker på hur man behandlat sig själv är det rätt knäppt egentligen. Om kroppen inte svarat på träning körde man ännu lite hårdare, i tron att det skulle lossna. Men jag har känt även på isen att jag inte alls haft samma kraft som tidigare. Skridskoåkningen har varit mitt signum, men när jag försökt sätta fart och gå runt en motståndar har kroppen bara skrikit åt mig att den inte vill. Den vill bara att jag ska sluta.
Vad är anledningen till att du mår så här?
– Det har blivit för mycket. Av allt. Jag jobbar heltid, vi har hus sen sex år tillbaka och två barn. I huset har det varit något att renovera hela tiden, samtidigt som man jobbat sju till fyra och tränat fem-sex pass i veckan nästan året runt. Bandyn tar ju inte ledigt för att det inte är säsong, framförallt inte nu när vi gått upp i elitserien. Då måste vi ju träna längre pass, ha fler läger, fler matcher och längre resor.
– Och så här jag haft det under lång tid. Bandyn har varit en stor del av mitt liv och man har väl inte varit särskilt bra på att ta hand om sig själv. Istället för att vila har man kört på. Att lyssna på kroppen har inte varit aktuellt. Så här i efterhand inser man ju att ordentlig vila är lika viktigt som bra träning. Men som jag sa, gå in i väggen är inget som händer mig. Det händer bara andra. Så har jag tänkt.
Hur mår du?
– Okej. Jag är tillbaka på jobbet efter att ha varit sjukskriven ett par dagar och det går ganska bra nu. Men jag har inte tränat på ett par veckor och kommer inte göra det på ett tag framöver.
Vad händer nu?
– Jag ska tillbaka till läkaren i slutet av nästa vecka. Sen tar vi det därifrån. Jag vet egentligen inte mycket alls just nu.
– Men det känns som bandyn inte är lika viktig längre. Jag har insett att jag måste ta hand om mig själv och min familj i första hand.
Kan det vara så att det är slutspelat?
– Ingen aning. Jag vet inte hur jag mår om två veckor, om en månad, om ett halvår. Att bli okej igen är det viktigaste av allt och det får ta den tid det tar. Jag tänker inte stressa. Det har jag slutat med.