– Jag hade varit på ett läger med bara tjejer i höstas och sa till mamma och pappa i bilen på vägen hem att det skulle vara kul att få ihop ett tjejlag. När vi snackade med ÅBK om det blev de jätteglada och har verkligen ställt upp.
Men det största lasset fick hon dra själv. Hon berättar hur hon på bara några veckor fick ihop tillräckligt många tjejer för att börja träna och att de nu är drygt 20 i truppen.
– Jag började snacka med kompisar och med tjejer i samma årskurs om de skulle vara intresserade. Först trodde de att jag drev lite med dem, säger hon och skrattar. Men det är häftigt vilken respons jag fått, jag trodde verkligen inte det.
Med 15 namn på listan tog hon kontakt med Åtvidaberg igen och frågade om träningstider. Allt gick att lösa blixtsnabbt och snart stod de på isen, med Freja som tränare under de första passen.
– Ingen av de andra hade spelat bandy tidigare, men många har åkt ganska mycket skridskor. Och utvecklingen har varit spikrak, det har gått jättefort och man ser att det händer hur mycket som helst vid varje träning.
– Sen tror jag att tjejer gillar det här med sammanhållning mer än killar, kanske. Det är inte så viktigt hur bra man är eller hur det går i matcherna, men det är jäkligt kul att vara med i ett lag. Det blir lite mer som en kompisgrej.
De första veckorna höll hon själv i träningen, men när den första matchen skulle spelas fick hon hjälp, bland annat av A-lagstränaren Peter Trygg och spelarna Mio Asklöf och Dmitriy Sustretov.
Under vintern har spelat flera träningsmatcher, bland annat mot flicklag i Finspång och pojklag i Derby. Och fler är på gång innan säsongen är över.
– Vi ska i alla fall möta ett pojklag här i Åtvidaberg en gång till, sen får vi se. Det vore kul att möta nya lag, men det är lite svårt att få till.
De flesta tjejerna går på högstadiet och har ett år kvar innan de ska söka till olika gymnasieutbildningar. Det gör att Freja tror att laget kommer hålla ihop i alla fall en säsong till.
– Om vi kan vara ett tjugotal från början nästa säsong så borde vi kunna få till fler träningar och matcher tillsammans. Kanske åka på någon cup.
Själv säger hon att bandy är det bästa hon vet. Och hon är villig att satsa hårt på sin sport.
– Jag vet inte var ännu, men jag vill absolut gå bandygymnasium när jag slutat nian.
Men först ska hon lära sina kompisar ännu mer. Och ha roligt under tiden.