QUIZ: Testa vad du kan om badminton här
Hans-Göran Hagman från Motala berättar livligt om minnet från en av alla turneringar han spelat tillsammans med dubbelpartnern Rickard Carlsson.
– Det är det som är så roligt med den här sporten, att vid min ålder fortfarande kunna spela mot så pass unga spelare. Det är ju en så begränsad yta att det går att tävla på ungefär samma villkor, på en fotbollsplan skulle det ju inte gå alls.
Hans-Göran Hagman fyller 60 i slutet av december, men känner sig betydligt yngre i både sinne och kropp. Han säger att han har badmintonsporten att tacka för mycket av sin vitalitet.
– Det är en livsstil för mig och på köpet får jag en bättre hälsa. Spelet gör att jag får träna min reaktionsförmåga samtidigt som jag håller igång kroppen. Om jag sedan går omkring och haltar på hemmet för att jag har spelat så mycket, tja, det är ett pris jag gärna betalar, säger Hans-Göran som i lördags var och spelade "Decemberträffen" i Linköping.
Inga skador
Tillsammans med dubbelpartnern Rickard Carlsson, också han från Motala, har Hans-Göran åkt omkring i landet och spelat motionstävlingar på hög nivå i nästan 20 år. Många gånger med stor framgång. Inte minst mot yngre spelare, då dessa tävlar i samma klasser när det rör GP-serien för olicenserade spelare.
– En gång så var jag väldigt svettig efter uppvärmningen när vi mötte ett par killar i 20-åldern. Jag såg att de viskade något till varandra innan matchen och efteråt frågade jag vad det handlade om. "Vi sa att vi skulle slå på gubben (dig), att du inte skulle orka ... men det är kanske det sämsta vi gjort".
– Vi krossade dem, säger Hans-Göran och skrattar gott.
Han har nu spelat badminton i 40 år. Utan avbrott för skador. Visst värker knäna ibland, och visst kan han hastigt få köra bilen åt sidan med kramp på hemväg från tävlingarna, men annars håller kroppen, peppar, peppar. Kanske har det också något att göra med att han är sjukgymnast i det civila.
– Badminton är sport som passar alla och som fungerar alldeles utmärkt i motionssyfte, sedan kan man ju spela på olika motionsnivåer. De som är här i dag kan vi nog kalla elitmotionärer. Men nu för tiden blir det bara dubbel för min del, i singel hade jag förmodligen sprungit ihjäl mig själv, säger han och ler.
Började i lumpen
Sin första kontakt med sporten fick han under lumpartiden på I4 i Linköping, då han och kompisarna på luckan spände upp en bogserlinja och började spela över. Sedan var han fast.
– Men jag har aldrig gjort någon elitsatsning, den tiden har inte riktigt funnits till. Men när vi tränade som mest spelade vi ändå fem, sex dagar i veckan hemma i Motala. Flera timmar varje dag. Vi gick ut på toan och spydde av trötthet, sedan var det bara på det igen.
Hans-Göran svettades rejält även i lördags i Linköping, och fick sannerligen lön för mödan när han och Rickard vann dubbelturneringen, klass A.
– Jag vill alltid vinna, det är viktigt, och vi åker inte till sådana här tävlingar för att bli tvåa. Då hade jag lika gärna kunnat vara hemma och klippa gräset.
Om samspelet med sin dubbelpartner säger han:
– Rickard och jag har spelat tillsammans i så många år att vi känner varandra jättebra och det är förstås en fördel. Vi kompletterar varandra och vi kan väl säga att Rickard är den pigge Ferrarin medan jag är den trygge BMW:n med rutinen (skratt).
Den kombinationen var oslagbar i lördags.