Diskussporten växer snabbt i popularitet och vid hemmatävlingen East Sweden Games hade LGIF trippel representation – med Eire Carbajo Borau, Meriam Hussein och Astrid Dahlgren – i F15-klassen.
– Bland det roligaste som finns är att få träna på tekniken. Det kan vara liknande i kastgrenarna, men ingen är exakt likadan vilket gör det både roligt och svårt, säger Meriam.
Astrid, som har diskus och slägga som favoritgrenar, fyller i:
– Jag kan känna mig stolt över att se diskusen flyga iväg. Det är speciellt, särskilt när man har tränat på en viss sak och sedan lyckas med det.
Jämfört med ett par år sedan, i samma tävling, har antalet diskuskastare mer än fördubblats i de olika klasserna. Ökningen är som allra störst i F15-klassen där startlistan under lördagen var fylld till bredden med ett av de största blocken i tidsschemat.
Diskus efter diskus flyger ut på gräsmattan från kastburen vid friidrottsarenan Campus Valla. Vid sidan om står tränaren Frida Nikesjö och ser belåten ut i solskenet.
– Jag tror det finns en väldigt häftig faktor i kastgrenar för barn och ungdomar vad gäller känslan av att ha kontroll på ett stort redskap. Oavsett om det handlar om att slunga iväg något som i diskus och slägga, stöta iväg en kula eller springa och kasta ett spjut så tror jag det fascinerar många i unga åldrar.
Inom friidrottseliten i Sverige har kastsporterna historiskt varit som en parentes i internationell kontext, både på herr- och damsidan. Fram till Daniel Ståhls OS-guld i Tokyo 2021 var Rickard Bruchs bronsmedalj 1972, i just diskus, den enda svenska OS-medaljen i en kastgren – på 93 år.
Det är med andra ord snudd på omöjligt att inte göra kopplingen mellan Ståhls framgångar – med OS-guld, två VM-guld och ett bragdguld – och det stora uppsvinget för diskus bland dagens ungdomar och framtida friidrottare.
– Förebilderna som finns spelar nog väldigt stor roll för barn och unga. Dels för att veta att sporten finns, men också för känslan av att: "kan dem på tv:n göra det kan jag också", säger Frida Nikesjö.
Hon får medhåll av tjejerna som alla tre har sett de svenska friidrottsstjärnorna tävla på VM eller OS från platsen hemma i tv-soffan.
– Man inspireras mycket, och för oss är det också roligt att vara flera tillsammans. Det gör att vi, precis som dem, kan peppa varandra innan vi ska kasta, avslutar Eire.