Stjärnan kvar på läktaren – för hur länge?

– Det kan vara snart, det kan ta lite tid till. Jag vet inte.

Han får en lurig blick när han svarar på frågan han fått om och om igen den här försäsongen. 

– Jag vill vara säker på att det håller och behöver lite mer tid. Vi får se när det blir.

Han skadade sitt ena knä under förra säsongen, hade ett långt uppehåll men var tillbaka i slutspelet mot Kalmarsund. I tredje matchen small det dock igen.

– Jag kände direkt att det hände något som inte var bra.

Domen berättade att bakre korsbandet var delvis av. Det blev lång vila och rehab men nu ska han snart vara klar för spel igen.

– Om man ska se något positivt var det bättre att det var bakre och inte främre korsbandet som gick sönder. Den här skadan tar inte riktigt lika lång tid att läka.

Årets säsong blir Matejs åttonde i Libk. Förutom att han numera pratar bra svenska, är en av tre spelare kvar sen han kom 2014, så har han också hunnit skaffa familj. Hemma finns sambo och en dotter som nyss fyllt ett år.

– Det är en annan del i livet nu. Innebandy är fortfarande en stor del av mig och jag brinner verkligen för det, men nu finns det andra saker som jag också vill lägga energi på.

Han har spelat två SM-finaler med Libk, två gånger blivit utsedd till Årets center i SSL och gjort mängder med poäng för laget.

Ser du någon skillnad på dig som spelare nu jämfört med när du kom?

– Egentligen inte. Jag spelar på samma sätt, men har förstås förbättrat mina skills under de här åren.

Någon skillnad i spelet innebandy nu och då?

– Kontringsspelet och de snabba spelvändningarna har fått mer utrymme. Innebandy var nog mer statiskt de första säsongerna.

Den bäste spelare du lirat med i Libk?

– Anton Karlsson skulle jag säga. Tobias Gustavsson och Gustav Fritzell var också riktigt bra här, men tog ett steg till efter att de lämnat, så det får bli Anton. 

Du har de senaste säsongerna tackat nej till tjeckiska landslaget. Hur är status nu, det är snart ett VM?

– Samma. Jag kommer inte spela så länge nuvarande landslagsledningen är kvar, säger Matej utan att vilja gå in på några detaljer kring "bojkotten".

 Libk har sen de två finalerna 2015 och 2016 bara nått semifinal en gång, i övrigt blivit utslaget i kvartsfinal. Vad krävs för att nå längre?

– Kvalité. Det är så enkelt. Hela truppen måste bli något snäpp bättre för att vi ska kunna slåss om en finalplats.

Vad kan vi ställa för krav på den här upplagan av Libk?

– Vi har sagt att vi ska till slutspel, sen får vi se vad som händer.

Så inte realistiskt med en final i april?

– Jag är idrottsman så om du ställer frågan så kommer jag givetvis svara att det är möjligt. Jag vill vinna alla matcher och vinna guld, annars skulle jag inte hålla på och spela. Då kan jag göra något annat.

Med jobb, familj, bostad och en sambo som just gjort comeback i Libk i damallsvenskan blir Matej mer och mer rotad i Linköping. Men han säger ändå att Tjeckien fortfarande är hemma, det går inte att ändra på.

– Vi har inte pratat så mycket om framtiden, vi trivs bra där vi är här och nu. Men våra familjer är kvar i Tjeckien och det är klart att man saknar dem. Framförallt sen vi fått barn och man vill träffas mer än man kan göra nu. Men det är inget jag tänker på just nu, vi tar det beslutet när det är dags.

Först ska Matej, så småningom, hjälpa laget att vinna matcher i SSL. I premiären mot nykomlingen Hagunda, som ni ser på Corren.se, sitter han dock på läktaren.

– Det är tufft, men jag måste. Ett tag till.