STCC-säsongen 2017 är över.
Redan.
Vad jag minns mest? Ja, tyvärr är det nog att det var lite för många avslagna heat.
Säga vad man vill om den tidigare regeln om omvänd startordning efter kvalen, där de åtta eller tio bästa bytte startordning med varandra och den som var snabbast bestraffades med att flyttas bak långt i fältet. Sportsligt var det förstås oerhört tveksamt och många av heaten vanns av någon som fått möjligheten "till skänks".
Men underhållningsmässigt var det betydligt bättre och bjöd publiken på rafflande fajter, snygga omkörningar och täta race. De blev i och för sig ibland dyra för teamen i form av skadade bilar, med det tillhör på något sätt sporten.
I år har heaten varit lite för förutsägbara. De två stora teamen PWR och Volkswagen har abonnerat på pallplatserna i alltför stor utsträckning för seriens bästa och dominerat för stort.
Det är sportsligt mest rättvist, jo visst, men sett till valuta för pengarna för de som betalar entré inte tillräckligt.
Jag är kluven i frågan mellan sportslig rättvisa eller underhållning/show för publiken.
Å andra sidan brukar den snabbaste föraren, även med omvänd startordning, vinna i slutänden. Den bäste föraren brukar stå överst på pallen efter en säsong. Så kanske är den förändringen ett måste.
Vår ende lokale förare i mästerskapet, Mattias Andersson, har gjort en säsong som får betyget klart godkänt. Han inledde trögt men tog sig ju mer han lärde sig bilen och slutade med två andraplatser i finalen.
Han har gjort det med en plånbok betydligt tunnare än de stora teamen, med bara en heltidsanställd mekaniker och resten på "hobbybasis". Att han orkar, och lyckas, slita ihop en budget på flera miljoner från år till år är bara det värt att applådera.