Hur många flaskor och burkar är det egentligen på bilden? Svar: väldigt många!
Vid sidan av
I reportageserien "Vid sidan av" träffar vi lokala idrottare som jobbar mer eller mindre vid sidan av elitidrotten. I tredje delen åker vi till Norrköping för att träffa Linköpings VC:s libero Cornelia Milton i Pantameras (Returpack) lokaler. Här hanteras all Sveriges pant innan flaskorna och burkarna blir nya flaskor och burkar.
23-åringa volleybollspelaren Cornelia Milton jobbar som kvalitetsingenjör och säkerställer att materialet är möjligt att återvinna. Hon har varit fast anställd (heltid) i snart ett år och har tidigare pluggat tre år till kemiingenjör.
– Jag jobbar i en grupp som ansvarar för all kvalité som går in och ut ur pantsystemet. Vi är ansvariga för att alla material ska gå att återvinna i flera led. Även att det material vi lämnar ut till materialköpare håller tillräcklig kvalité för att det ska kunna fortsätta återvinnas. Så att vi sparar så mycket koldioxidekvivalenter (mått på utsläpp av växthusgaser) som möjligt.
Hur säkerställer du det?
– Vi gör olika tester för att se hur materialet är uppbyggt. Att det inte finns något som kan kontaminera och förstöra. Vi måste kolla att materialet går att återvinna.
Cornelia Milton på sitt kontor och labb. Här gör hon tester för att se om exempelvis flaskan på det blå pappret går att återvinna.
Vad kan vara jobbigt i arbetet?
– Det kommer in mycket material och vi måste hålla oss uppdaterade hela tiden. Man måste sätta sig in i varje material och hur det påverkar oss. Om det är positivt eller negativt för pantsystemet i det långa loppet.
Hur kommer det sig att du jobbar vid sidan av?
– Jag måste jobba. Det går inte alls ihop annars. Volleyboll är en så liten sport (i Sverige), så vi har inte den typen av ekonomi alls. Jag får en ersättning, men jag klarar mig inte på det en månad. Men alla volleybollspelare vet att det är de här förutsättningarna som gäller om du spelar i Sverige. Majoriteten av din tid behöver du jobba eller plugga.
All Sveriges pant hanteras i uppsamlingsfabriken i Norrköping. Där alla flaskor och burkar sorteras, räknas och balas.
Hur får du ihop livspusslet med heltidsjobb och volleyboll på elitnivå?
– Det är ett pussel och mycket planering. Sen har jag en fantastisk chef och arbetsgivare som är väldigt förstående och okej med att min planering kan vara lite annorlunda. Jag har mycket flextid och är jättetacksam för det.
Hinner du med något annat?
– Jag sjunger i en kör på fritiden,Revoice, en gospelkör som tillhör Equmeniakyrkan. Det är lite av en fristad för att komma iväg och göra något annat. Sen försöker jag umgås med vänner och ta det lite lugnt ibland också. Jag tycker det är väldigt kul att följa annan sport också.
Favoritsporten att kolla på (inte volleyboll)?
– Måste jag välja en? Det är ju jättesvårt. Live eller på tv? På tv är det skidskytte som är roligast just nu. Live är innebandy väldigt kul. Jag tittar på det mesta.
Arkivbild på ett härligt jubel för Cornelia Milton och LVC efter en av många segrar.
Hade du varit en bättre volleybollspelare om du inte behövde jobba vid sidan av?
– Jag hade nog kunnat gå lite längre. Vi har några i laget som kan träna dagtid och jag kan aldrig vara med på de passen. Sen tycker jag att det är väldigt kul att jobba och skönt att fokusera på något annat än volleyboll. Men optimalt för volleybollsatsningen hade kanske varit att jobba halvtid istället för heltid.
Vad hade du för drömjobb som yngre?
– Jag har haft ganska många och ett tag var det att bli fotograf. Även arkitekt och polis. Jag var länge inne på att jag skulle bli kriminaltekniker, men det fanns annat som lockade mer. På gymnasiet tyckte jag kemin var absolut roligast.