Poliserna försökte hindra oss från att sätta oss och när vi ändå lyckades blockera drog eller lyfte de bort oss. Detta är en typ av civilolydnadsaktion där man öppet och fredligt bryter mot en lag i syfte att förändra samhället. Corren rapporterade att det hittades en kniv och rökgranater bland oss aktivister. Det var en smyckeskniv någon glömt i en väska och ofarlig pyroteknik för att ta en häftig bild på manifestationen. Polisen har intresse att beskriva oss som våldsamma så att deras stundtals aggressiva ingrepp mot oss ska kunna motiveras utåt.
Några kanske kritiskt undrar vad denna typ av aktion egentligen gör för skillnad. Djuren kommer ju ändå att slaktas i lika hög grad. Andra säger att vi slösar på samhällets resurser genom att polis behöver sättas. De kanske tillägger att vi stör för ett laglydigt företag. Om vi vill påverka kan vi göra det genom lagliga sätt.
Denna typ av kritik får mig att tänka på det som Martin Luther King och den medborgarrättsrörelse som han tillhörde fick höra vid deras kampanj 1963 mot den rasistiska lagstiftningen i Birmingham, Alabama. Där hade aktivisterna utfört sit-ins och demonstrationer. Som en respons till detta skrev några vita präster ett debattinlägg där de tyckte att det var ”oklokt och dålig timing” att demonstrera. De la till att den typen av aktioner bara leder till hat och våld. Istället skulle det vara bättre att förhandla.
När King satt inlåst på polisstationen läste han artikeln. På små pappersbitar lyckades han skriva ett svar som blev känt som ”Letter from a Birmingham Jail”. Här skriver han: ”Ni har rätt att efterfråga förhandling. Det är faktiskt själva poängen med direktaktion. Ickevåldslig direktaktion har som syfte att skapa en sådan kris att ett samhälle som konstant har vägrat att förhandla tvingas att lyfta frågan.”
HKScan har vägrat att prata med oss under flera år. Inte heller politiker eller en majoritet av samhällets medborgare är villiga att ifrågasätta det massiva dödandet av djuren. Vid en sådan situation så krävs det aktioner som iscensätter den konflikt som finns. Vi har ett företag som helt lagligt får fortsätta att utöva dödligt våld mot försvarslösa kännande individer på löpande band. Vi har ett samhälle som tittar bort i tyst medgivande. Det är i ett sånt läge som direktaktion behövs för att vi ska tvingas att se vad vi gör mot djuren.
Poliserna är beordrade att lyfta eller släpa bort oss fredliga aktivister. De utför ordern så att dödandet kan fortsätta eftersom slakteriet är skyddat av den lag som gäller idag. Det är inte vi aktivister som skapar denna konflikt. Den finns redan där – frågan om det är rätt att helt i onödan ta livet av miljontals djur varje år i Sverige. Det vi gör är att vi med Kings ord ”dramatiserar” konflikten, vi lyfter upp den till ytan så att det som göms inne i slakteriet reflekteras på utsidan, åtminstone i några timmar.
Vid blockaden var det flera som aldrig varit vid ett slakteri tidigare. Till tidningen Anlib sa Isabella Kilenstam: ”Att bli ivägkörd av polisen var väl ingenting, men att vara på ett slakteri för första gången, att se djurens ångestfyllda ögon genom hålen i djurtransporten. Jag känner mig fortfarande skakad.”