Säg Rio-OS om några år och världen kommer minnas Usain Bolt, Sverige Sarah Sjöström och Östergötland Stina Blackstenius.
Det är OS, en idrottsfest i stort och smått, där bara en del går till historien.
Det här kommer jag minnas från OS i Rio 2016:
USAIN BOLT
Den störste friidrottaren genom tiderna. En stjärna av bästa sort, som presterar särklassigt, som förstått att publiken är en stor del av hans status och som därför bjuder på sig själv som ingen annan. I tre raka OS har han tagit guld på 100 meter, 200 meter och 4 x 100 meter, men det är då showen runt Bolt jag kommer sakna mest, hur han har hela arenan i sin hand från sekunden han kliver in på den till sekunden han kliver ut ur den. Nu tog han farväl av OS, i VM i London nästa år tar han farväl av löparbanorna. Oj, vad jag kommer sakna Usain Bolt.
SARAH SJÖSTRÖM
Hon kom till Rio som världsstjärna, med 25 VM- och EM-guld på meritlistan, med ett tydligt krav på sig från sig själv och alla andra: Att vinna OS-guld. Sarah motsvarade alla förväntningar och mer därtill, hanterade pressen så som bara de största stjärnorna och tog ett guld, ett silver och ett brons. Jag kommer aldrig glömma bilderna på Sarah när hon gick ner på huk och grät minuterna efter guldloppet, då pressen släppte, när den överlägsna guldmedaljören Sjöström förvandlades till den unga, pressade Sarah. Starkt.
STINA BLACKSTENIUS
Vadstenatjejen hoppade in i kvartsfinalen mot USA, fick en kalaspassning av Lisa Dahlkvist, ryckte loss och gjorde målet som vände allt i OS för de svenska fotbollstjejerna. Ett lag till synes utan spelidé förvandlades till ett lag med en fantastisk defensiv. Sedan gjorde Stina detsamma i finalen mot Tyskland, kom in och gjorde mål, men då räckte det inte hela vägen. Silver var guld värt för Stina och de fyra lagkompisarna i Linköpings FC: Magdalena Ericsson, Jessica Samuelsson, Fridolina Rolfö och Jonna Andersson.
SVENSKA MEDALJERNA
Två guld, sex silver och tre brons – OS i Rio blev Sveriges medaljrikaste sommar-OS sedan Sydney 2000. Visst har en del svenskar underpresterat, så är det alltid, seglarna och friidrottarna har mycket att fundera på, men elva medaljer är ett bra facit. Guld, silver och brons för Sarah Sjöström, guld för Jenny Rissveds, silver för Emma Johansson, Peder Fredricson, damfotbollslandslaget, Marcus Svensson och Henrik Stenson och brons för brottningstjejerna Jenny Fransson och Sofia Mattsson.
TÅRARNA
Vissa bilder etsar sig fast, det känner man direkt. Som de på den gråtande franske stavhopparen Renaud Lavillenie när han buades ut under prisutdelningen. Historiskt dåligt uppträdande av den brasilianska publiken som i sin iver att stötta sin guldhjälte Thiago Braz da Silva spårade ut fullständigt under både tävlingen och prisceremonin. Smaklöst.
BRASILIEN
OS kom tyvärr helt feltajmat för landet. När man tilldelades spelen var Brasilien ett relativt välmående land, nu en nation i politisk och ekonomisk kris med borgare som varken ville eller kunde gå på OS-fest. Följden blev väldigt många tomma läktare under spelen.
TV
Frida Nordstrands reportageserie "Där allt började" var det absolut bästa i Viasats OS-bevakning. Inte minst avsnittet om kanotisten Petter Menning, där han berättade om sin uppväxt, hur det var att växa upp med pappa som var alkoholist, var tv-sport när den är som närmast. Jag kommer också minnas bilderna på Sarah Sjöströms pappa Göran under guldloppet. Då kändes det som vi alla var en del av familjen Sjöström.