När storebror IF Saab solade sig i glansen, och vann SM-guld och SM-silver på 60-, 70-, 80- och 90-talen, fick RP finna sig i att sitta på läktaren och applådera.
För att nästa dag, dagen efter alla handbollsfester i sporthallen, gå tillbaka till talangfabriken och producera nya elitspelare.
Nya landslagsspelare.
Nya världsspelare.
Handbollsstaden Linköping var fantastisk.
Björn "Lurch" Andersson, Pierre Thorsson, Magnus Andersson och Matilda Boson är bara några av hjältarna vi sett dominera i Linköpings sporthall.
Som fått sporthallen att kännas som Sveriges handbollsarena nummer ett.
Men allt var inte frid och fröjd. RP trivdes inte alltid med sin roll som talangfabrik. RP kände inte samhörighet med stora, starka, inte alltid så ödmjuka, Saab.
RP kände sig utnyttjat.
I mitten av 90-talet började handbollsstaden Linköpings fall. I augusti 1995 omvandlades IF Saab till HF Linköpings lejon. nedmonteringen av laget blev total och våren 1998 åkte Linköpings lejon ur högsta serien efter att ha tagit fyra poäng på 30 matcher.
Fortfarande med RP applåderandes på läktaren.
Många i Linköping sörjde de förlorade handbollsfesterna i sporthallen, men få i RP, om ens någon, sörjde att Saab var ett minne blott.
Om jag ville hårddra det skulle jag kunna likna det vid den skadeglädje Linköpings olika herrfotbollslag alltid kände när LFF misslyckades på 80-, 90- och 00-talen, men det vore förstås att ta i.
När det gäller skadeglädje, och oviljan att samarbeta, kommer Linköpingsfotbollen alltid stå i en klass för sig.
Nu är lillebror RP redo att själv ta huvudrollen.
Vad talar för att klubben lyckas? Först med att nå allsvenskan, sedan med att etablera sig där?
Värvningen av Steven Larsson är förstås bra, och viktig, men långt viktigare är det jag tidigare nämnde.
* Talangfabriken. Det vill säga kunskapen. RP vet hur man fostrar bra handbollsspelare. Årtionde efter årtionde.
* Traditionen. Handbollsintresset i Linköping är stort. Likaså RP-familjen.
* Sporthallen. Linköpings bästa handbollsarena. Otidsenlig för sponsormottagandet, där har hyresvärden, det vill säga kommunen, mycket att göra - men när det gäller att uppleva handboll är hallen oslagbar i Sverige.
Och vad talar emot RP?
Utan tvivel konkurrensen från Linköpings övriga idrott.
För 20 år sedan var handbollen Linköpings enda elitlag. Nu lägger näringslivet mycket av sina pengar på de sex elitlagen i LHC, Libk, LFC och LVC, plus en hel del i intilliggande ÅFF.
Där har RP sin största utmaning.
Men jag tror på klubben - jag tror RP-familjen har starkt fäste i Linköping.