LHC-tränaren var sist av isen av samtliga efter fredagspasset i Saab arena. Efter en på många sätt annorlunda sommar i coronavirusets spår väntar efterlängtad premiär mot Rögle i Ängelholm.
Och Bert Robertsson vet vad han kommer att vakna med för känsla.
– Alla känner väl igen det där med att vänta på julafton. Vad får man för klappar? Hårda eller mjuka? Blir det en bra dag eller inte? Just det där att få ett kvitto på var laget står och reagerar i skarpt läge. Det är skitkul att verkligen längta efter något. Mycket förväntan, mycket spänning, säger han.
Nervöst?
– Det hoppas jag.
Hoppas?
– Är du inte lite nervös, så betyder det inte nog mycket. För mig hör det till och kryddar prestationen. Jag blir mer offensiv än tvärtom.
Efter en svajig försäsong var det en helt okej insats i genrepet mot Växjö (2–3 efter förlängning), men ändå görs om i laget och i stora drag tillbaka till de formationer som inleddes med i början av augusti. Det betyder att premiärlaget ser ut som i faktarutan här intill.
– Grabbarna har också signalerat vem de tycker att de passar bäst med. Får du det förtroendet och inflytandet gäller det också att leverera, säger tränaren.
Det har bara blivit fem träningsmatcher i sommar, varav främst insatsen mot HV (2–7) lämnade mycket i övrigt att önska.
Bert Robertsson säger:
– Det hände något där. Vi har vissa regler som ska hållas efter och det gjordes inte. Det är sanningen. Jag kan stå och gapa och skrika hur mycket jag vill, men spelarna på isen äger tillställningen. Det kan inte vara mitt spelsystem utan vårt spelsystem.
– Efter den matchen har det varit mer energi i allt som vi har gjort. Tydligen behövs någon slags varningsklocka för att alla ska reagera. Det var likadant i fjol, men då tog det väldigt lång tid innan gruppen tog i saker och ting. Nu fick vi den signalen redan nu utan att det behöver ta fem, sex eller sju matcher.
Var ska ni vara om sex månader?
– Jag vill inte gå händelserna i förväg, men slutspel är det vi siktar mot. Och i ett slutspel kan vad fan som helst hända.