Från vänster: Björn Eriksson, Johan Råsbrink, Elisabeth Wiström och Anders Stjärne.
– Poängen med mitt besök var att titta på hur det lokala föreningslivet fungerar i södra Östergötland. Sedan var det ju lite av ett hemmabesök också, eftersom jag bor i både Stockholm och Ydre, berättar Björn Eriksson, ordförande för Riksidrottsförbundet.
Han fascineras av södra Östergötlands engagemang vad gäller idrottsrörelser och föreningsliv, men belyser samtidigt att de ideella krafterna är avgörande.
– På så många platser runt Östergötland finns det en levande idrottsrörelse som så tydligt är en del i samhällskroppen. Man försöker verkligen hitta former att jobba tillsammans i Ydre och det är sådant engagemang vi behöver. Det har man alltid varit duktiga på där.
Det typiska på landet är att du inte kan ha något nästgårds av sig självt, utan du måste gå ihop med andra och jobba för det, menar Eriksson.
– I segregerade områden finns inte den traditionen eller det sättet att arbeta. Det är nog svårare för oss att slå rot med vår affärsidé och folkrörelse i de områdena, men det innebär inte att en större ort inte kan ha de krafterna.
Vilka problem finns vad gäller föreningsliv och idrottande på landsbygden?
– Det finns ett antal, men vi har varit lite dåliga på att observera dem. Ett problem är bristen på anläggningar, när de slitits ut med åldern. De utmaningarna är också svåra att lösa, för det kan handla om stora summor pengar.
Hans Samuelsson från OK (orienteringsklubben) 64 Torpa och Björn Eriksson.
För att underlätta för idrottsrörelsen och föreningslivet på landsbygden belyser Eriksson vikten av flexibilitet.
– En del reglementen måste ibland omformas så de passar, men inte så det påverkar säkerheten, så klart. Det gäller att vara uppfinningsrik. Vi kan inte ha en uniform lösning som är anpassad för hela landet. Man måste kunna göra anpassningar.
Han fortsätter:
– I Kisa blev jag en gång uppringd av en kille som ville genomföra löpskidskytte, men det gick inte att efterleva reglementen med skjutvall, så han frågade om han fick göra på ett annat sätt. Mitt svar var att "självklart kan du göra det", för det gick ju inte att genomföra det alls annars.
Vad tror du om framtidens idrott och föreningsliv på landsbygden?
– Jag är ganska optimistisk. Det här mänskliga engagemanget har funnits i alla tider, men det flyttar fokus. Människan vill engagera sig och jag tror inte det kommer avta. Nu gäller det nog att låta det positiva i rörelse och idrott vara dominant.