Ett lätt regn slår mot taket där vi står och blickar ut över Hellgrenshagen i Malmslätt. I nio år har det varit Clara Wiklunds hemmaplan. 15-åringen började som utespelare men har på senare tid klivit nedåt i banan och ställt sig mellan stolparna. Det har gått bra. Väldigt bra. Snart reser hon som en av 16 målvakter från landets 24 distrikt till Bosön för ett utvecklingsläger.
– Jag fick ett mail innan midsommar från en i Östgötalaget som berättade att jag var nominerad som målvakt. Det är 24 distrikt. Varje distrikt nominerar en målvakt och Svenska Fotbollsförbundet väljer sedan ut målvakterna.
Hon berättar att hon inte vet hur själva processen har gått till men hon har en teori:
– Vi hade match med Östgötalaget mot -04:ornas östgötalag, det kan ha varit någon där och kollat. Annars vet jag inte, skrattar hon.
Under skoltiden tränar hon två pass i veckan med Maik och två pass på Arenaskolan. Lägg därtill två matcher i veckan. På frågan hur hon kopplar bort fotbollen skrattar hon och säger att det knappt går. Hon spelar också tennis, även om det har blivit mindre av den varan på senare tid. Till Bosön reser hon med ett öppet sinne och hon ser fram emot upplevelsen:
– Det ska bli kul att vara där och lära sig saker. Det är två dagar med träning och tre matchdagar, och troligen kommer det att vara teori också, säger hon.
Regnet har upphört och vi går över den välskötta gräsmattan. Något damlag finns än så länge inte i Maik utan Flickor Utveckling, Claras lag, är det äldsta tjejlaget i klubben. Hur ser hon då på framtiden?
–Om vi blir ett A-lag eller om det startas något separat i framtiden får vi se, eller om det dyker upp något annat intressant... säger hon med ett leende.
Hon beskriver sin egen målvaktsstil med orden "Jag skriker ganska mycket" och berättar att intresset fick grogrund vid Dam-EM 2017. Men samtidigt behåller hon fötterna på jorden.
– Jag vill kunna nå så långt jag kan och träna för att bli så bra jag kan. Utifrån det får man väl se. Men man tänker väl alltid lite på de där EM-matcherna. Att spela i landslaget eller något... Jag gillar Chelseas damlag men man får börja lite sakta, skrattar hon.
Solen skiner över Hellgrenshagen igen och den skiner på en 15-årig fotbollsmålvakt.
Någonstans börjar man. För Clara Wiklund fortsätter det på Bosön. Vad det blir sedan får framtiden utvisa.