Jag som trodde jag hade koll på vilka lag som skulle kunna slåss om finalplatser och guld i Superligan senare i vår.
Nu seglar, från ingenstans, Mullsjö upp som en het kandidat.
Jösses vad de lirade tröjorna av Linköping i mysiga Nyhemshallen på onsdagskvällen.
Jag kan tänka mig att bollinnehavet var nånstans 80-20 till Mullsjö, åtminstone i de två sista perioderna.
Och det var inte så att Libk lät hemmalaget ha bollen för att sen bryta och kontra snabbt.
Nä, det var Mullsjö som med imponerande rörlighet, snabbhet, fantasi och briljanta lösningar på alla problem fick Libk att jaga, jaga och jaga.
Förgäves.
Sanningen är att 4–1 för Mullsjö på tavlan då kunde varit minst några mål till.
Libk vann alldeles för få närkamper, slog bort alldeles för många passningar och gav på det viset också Mullsjö chansen att få anfall efter anfall.
Tabellen är, trots att den är mer än lovligt haltande, otroligt jämn och jag skulle säga att tio lag som slåss om de åtta platserna till slutspel. Om man räknar bort Falun och Växjö som ryckt lite är det åtta lag kvar om sex platser.
Libk ligger där just nu men kan på intet sätt vara säkra på sin plats ännu. Sju matcher återstår, man behöver säkerligen minst två, gärna tre, segrar till.
Att studsa tillbaka direkt och slå Dalen på söndag vore önskvärt.
En plats bland de fyra främsta är förstås också önskvärt, med en extra hemmamatch som belöning. Tränaren Johan Astbrant menar att det inte spelar någon roll, men där håller jag inte med.
Tryggheten är större hemma i sporthallen, även om den glesa publikskaran inte hjälpt till nämnvärt för att skapa stämning.