Allting började under en försäsongsturnering i Södertälje. Sollentuna och LVC skulle spela en match där Linköpingsspelarna hade givit en förfrågan till tävlingsledningen om de kunde flytta fram den eftersom de inte hade hunnit äta på grund av ett tight spelschema. Det var helt okej för tävlingsledningen – men inte för Sollentuna.
– De ville inte flytta matchen för att de hade bråttom hem. Det tyckte vi var konstigt eftersom de bodde 20 minuter bort. Det blev diskussioner fram och tillbaka och till slut fick vi reda på att matchen skulle starta redan om fem minuter. Vi hade inte hunnit värma upp eller någonting, berättar Johan Eriksson.
Det blev en hätsk stämning på planen och Linköping reagerade starkt på några domslut. Efter matchen kom det in en anmälan mot Linköping – som ströks.
– Vi mötte dem senare under säsongen igen där det var en situation under matchen som vi reagerade och skrek till på. Det är något som kan hända varje match och man släpper det bara och går vidare. Men mot Sollentuna blev det problem, säger Eriksson.
Grollet mellan lagen har fortsatt och Eriksson känner att det har allt mer blivit en dålig inställning mot de starka känslorna som LVC gillar att står för och visa upp på planen.
– Jag vet hur jag är på planen. Jag är en person som skriker och hörs. Men nu har flera lag börjat reagera på det även fast jag varit likadan hela tiden, säger Eriksson och suckar.
– Det har kommit till att man inte får visa känslor inom idrotten. Man ska vara som små teddybjörnar som bara står och ler. Det tror jag tänder oss för att vi tycker det är larvigt. När vi mötte dem i den sista matchen störde vi oss kanske lite för mycket på det här och la energi på det. Det är något vi måste släppa nu.
Så Sollentuna gillar inte att ni visar känslor?
– Jag tror vi blir ganska stora när vi visar någonting. När vi vinner en poäng firar vi på ett speciellt sätt och när vi blir arga visar vi det på ett speciellt sätt. Som jag har förstått det har Sollentuna tyckt att vi gått fram som en klunga mot domaren där vi gnäller och skriker. De tycker också att vi är otrevliga och kaxiga mot motståndarlaget, säger Eriksson och suckar ännu högre.
– Innan och efter en match är man vänner, men under en match vill ju alla vinna. Du måste få visa känslor och du kan inte vara vän med en person på andra sidan som du vill vinna mot. Sedan släpper man det såklart efter matchen.
Nu återstår det att se om känslorna fortsätter att flöda i semifinalerna. Oavsett vad är Eriksson inställd på seger.
– Vi kommer vinna. Det finns ingenting annat. Vi vet vad som krävs för att gå till final och vi vill dit mer än dem.