"När folk ser sporten för första gången är alltid den första frågan hur länge man kan hålla andan. Det är aldrig någon fara. Efter tre pass inser man att kroppen klarar mer än man tror", säger Anton Sagström.
– Inte alls. Det är en fantastisk sport och en fantastisk gemenskap, säger den landslagsmeriterade undervattensrugbyspelaren Anton Sagström.
En annan Linköpingsbo med än mer landslagsrutin är Nina Berggren, också hon lovordar UV-rugbyn.
– På landslagsnivå är det en riktigt tuff sport som kräver mycket styrka och kondition. Vi tränar jättemycket. Men samtidigt, vill du ha kul så räcker det gott med två träningar i veckan, säger Nina.
Nina är den som har spelat undervattensrugby längst. Hon började redan som tioåring.
– När jag var liten gick jag och min mamma alltid till badhuset på fredagar. Jag älskade att vara i vattnet och låg ofta kvar i bassängen väldigt länge. Då var det dykarklubben (DK Bottenskraparna) som kontaktade mig och jag började med fensimning, säger Nina som är uppvuxen i Visby.
– Jag var ju inte alls stor när jag började men det är just det vi vill trycka på. Man kan spela liten som stor, ung som gammal. Det är en väldigt tillåtande sport.
För Anton kom debuten under gymnastietiden.
– Det var när jag bodde i Lysekil och läste till marinbiolog. Då dök vi en del och sen en dag kom det in två grabbar som spelade. Jag ville egentligen köra vanlig rugby men jag fastnade verkligen fort, säger Anton.
Nu för tiden har både Nina och Anton landslagsmeriter och bägge var med under EM i Stavanger tidigare i somras. Damlaget kom trea, herrarna femma.
Nästa sommar väntar VM och både Anton och Nina siktar på att vara med då.
– Det blir mycket träning och vi kör hårt. Som till EM exempelvis. Då körde jag två månader med 14 pass i veckan, säger Anton.
Även om mästerskapen förstås är stora höjdpunkter finns det annat som håller både Nina och Anton kvar i sporten, trots massor av investerad tid och pengar.
– Gemenskapen, svarar båda i kör.
– UV-rugbyn är ju ganska liten men det gör också att alla känner alla. På nationell och internationell nivå, säger Nina.
Anton fyller i.
– Är man bortrest och är i en stad där det finns ett lag är man alltid varmt välkommen att träna med dem. Vilken annan sport har sådan öppen gemenskap?
– Jag packar alltid med fenor och en baddräkt, säger Nina.
Innan det är dags för VM kommer det också ske något stort på lokal nivå. Linköping, och klubben, Linköping SDK, får en ny simhall.
– Vi kommer vara på plats på invigningen. Jag hoppas folk förstår hur roligt det är, avslutar Anton.
Undervattensrugby är en sport för alla, säger Nina och Anton.