Han väntade, väntade och väntade – och nu, femte säsongen i A-laget, är Christian Engstrand förstemålvakt.
En av elitseriens bästa dessutom.
Som vanligt har det lönat sig med tålamod.
För Engstrand och för LHC.
Kanske väntade LHC för länge med bytet Norrena–Engstrand, kanske hade det gått bättre senaste säsongerna om bytet kommit tidigare.
Det får vi aldrig veta och det känns helt meningslöst att spekulera i.
Jag njuter hellre av Linghemssonens spel. Så moget, så stabilt. Långt, långt ifrån den mer impulsstyrda stil han hade som yngre.
– En målvakt som lever mer på sitt psyke och instinkt att rädda puckar än på talang och teknik, har experter sagt till mig om Engstrand genom åren.
De har också önskat högre träningsvilja hos Engstrand. En mer vältränad kropp, helt enkelt.
Nu när chansen kommit, när LHC-ledningen bestämde sig för att peta Fredrik Norrena, har han jobbat på allt det expertisen tidigare klagat på.
Psyket finns där förstås fortfarande. Skallen som skyr varje insläppt mål som pesten. Men tekniken är slipad, det behöver man inte vara expert för att se. Spelsinnet utvecklat, i dag är Engstrand där puckarna kommer, oftast utan stora spektakulära rörelser.
Ingen drömteknik kanske, ljumskarna får sina körare varje match, men vem bryr sig, han räddar skotten och håller absolut toppklass i elitserien.
Vad mer kan man begära.
Jo, ett par detaljer. Viktiga sådana.
Att lyckas i slutspel.
För att bli stor krävs att man bär sitt lag i slutspel. Där Norrena misslyckades måste Engstrand lyckas för att få det stora erkännandet.
Sedan gäller det att hålla sig hel. Sämre teknik ökar skaderisken och det spelar ingen roll hur bra man är om man är skadad en för stor del av säsongen.
Nu är Engstrand tillbaka i toppslag, trots ledbandsskadan han ådrog sig i slutet av oktober, och det är bara för LHC-supportrarna att hålla tummarna för att han förblir hel. Andreas Andersson är visserligen bra han också, men det är Engstrand som är etta, inget snack om det.
Onsdagskvällens match mot Färjestad bröt LHC:s segersvit. Och Engstrands rad med matcher utan blunders. Tunga 0–2 kom efter att LHC-målvakten missat rensningen bakom mål, gett Martin Röymark pucken som gav Mikael Johansson öppet mål.
Även solen har sina fläckar. I övrigt var Engstrand briljant. Tog 33 av 36 skott, de två andra insläppta var ett power play-mål och ett friläge.
Om 24-åringen orkar säsongen ut kan han definitivt vara den som bär LHC i slutspelet.
För övrigt enormt respektingivande bortainsats av Färjestad. Precis så tungt, fartfyllt och fysiskt som laget är när det är som bäst.
LHC försökte, vek inte ned sig, men kändes ändå för litet.