Jag vet inte om jag någonsin sett en LHC-spelare visa bättre attityd än Carl Söderberg mot HV71 i tisdags. Som så tydligt lett laget i varje skridskotag, i varje närkamp. Jag är övertygad om att 2–0 där var säsongens hittills viktigaste seger.
LHC-spelarna vann över stora starka HV71 tack vare bättre attityd. Sånt stärker – det såg vi på torsdagskvällen, i hemmamatchen mot Modo, när laget hämtade upp 2–4 till 4–4 sista fem minuterna.
Att Mr LHC-attityd himself, Patrik Zackrisson, var tillbaka på Cloetta centers is bidrog en del till upphämtningen, men inte alls så mycket som självförtroendet från insatsen i Jönköping.
Den inställning LHC visade sista tio minuterna mot Modo har vi inte sett många gånger i vinter. En klassisk jätteforcering där Simon Hjalmarssons 3–4 och Pär Arlbrandts 4–4 kom högst logiskt.
Förlusten i förlängning var inte mycket att säga om när det blev spel tre mot fyra.
LHC har lång väg att vandra innan hemmaspelet sitter, men med Söderberg som ledaren nummer ett, tre av fyra mål från hans kedja i kväll, med en Magnus Johansson i allt bättre form, och med Zackrisson i en sensationellt god form direkt finns förutsättningarna för ett gott nytt år.
LHC-klacken dammade av sin "Zicke-zacke-zicke-zacke-hej-hej-hej" och jag förstår att de njöt.
Zackrisson är precis vad LHC behöver just nu.
En attitydspelare med det största av LHC-hjärtan som i omklädningsrummet, i båset och på isen drar med sig medspelarna.
Dessutom, eller snarare tack vare det, också en publikfavorit, vilket LHC sannerligen behöver.
5 321 åskådare var ännu en dyster publiksiffra. För att vända det krävs mer än bara en slutforcering sista tio minuterna, då krävs flera matcher i rad med sådant spel.
Först då sprids det positiva snacket på stan, det som drar publik.
***
Jesper Pettersson behövde inte många matcher för att bli en stor personlig favorit.
Hård, lugn och passningssäker – och ändå bara 18 år.
Klart han ska spela JVM, klart han har en strålande hockeyframtid.
***
Joachim Nermark har verkligen kämpat sig fram i LHC:s A-lag. Ibland med intetsägande insatser, för ofta med direkt dåliga.
Men i vinter har något hänt med den 19-årige Sunnesonen.
Med ökat förtroende från Roger Melin tar han sakta men säkert steg för steg. I går fick han en liten belöning på vägen, assisten till Sebastian Karlssons 2–2.
Den var han väl värd.