Säg Sirius och IFK Motala ser spöken. I februari 2009 åkte IFK för första gången ur elitserien efter förlust i sista omgången – mot Sirius. Nu, i mars 2013, är IFK åter på väg ur högsta serien efter två raka förluster – mot Sirius. IFK är lika spöklikt att se nu som då. Så uddlöst, så vilset.
Blixtinkallade Åtvidabergsmålvakten Joacim Nygren, 21, var bäste IFK-are i onsdagskvällens 2–6-förlust.
Då förstår ni.
Gripen och Kalix spelade visserligen oavgjort, så chansen till fortsatt elitseriespel finns än, men ändå: IFK måste höja sig rejält sista matcherna mot Gripen borta (fredag) och Kalix hemma (söndag) för att klara det.
Efter premiären i höstas, då det för övrigt blev förlust med 1–5 mot, ja just det, Sirius, skrev jag att IFK skulle bli ett stryklag i elitserien. Så blev det. Två segrar och 24 förluster.
Men jag skrev då också att jag trodde IFK skulle klara sig kvar via det här kvalet. Nu är jag inte alls lika säker på det.
Tvärtom – det IFK jag såg den här kvällen visade inget som tyder på det.
Laget klev in i kvalet med 15 raka förluster. Förluster som uppenbarligen satt sig rejält i de unga IFK-huvudena. Men tydligen inte bara där. Lagets rutinerade spelare Patrik Spångberg, Lukas Persson, Jonas Eriksson, Johan Thorsson och Eric Ågren har inte alls klivit fram på det sätt som behövts för att lyfta laget.
Inte heller tränaren Patrik Johansson.
I svåra stunder ska de unga kunna luta sig mot tränaren och de rutinerade spelarna, men så har inte alls varit fallet hos de blåvita de senaste månaderna. I stället har det varit fritt fall och fruktansvärda dippar i match efter match. Att IFK-spelarna har kämpat väl har inte räckt – och framför allt inte gett några poäng.
Att det skulle bli många förluster borde inte förvånat någon. Därför borde lagledningen hanterat det bättre, förberett spelarna tydligare och jobbat med rätt fokus.
Nu står klubben med kniven mot strupen. Två matcher kvar att rädda elitseriekontraktet på.
Inget drömläge för ett ungt lag. Inte heller för en klubb som längtar efter inomhushall.
För en klubb av IFK:s storlek är varje dag en strid och det är inget tvivel om att en degradering skulle skaka om föreningen rejält – ekonomiskt, sportsligt och organisatoriskt.
A-lagets framtid, de många unga spelarna, skulle självklart bli högintressanta för andra elitserielag. Lag med bättre ekonomi än IFK.
Så mycket står på spel i veckoslutet – jag förstår om klubbchefen Pär Beckne och de andra i IFK-ledningen håller andan.