Regn, kyla och knackigt spel - men ändå en poäng.
IFK Norrköping måste lära sig att vara nöjt där, lära sig att en poäng är bättre än ingen de dåliga dagarna.
Men så funkar det inte här i Peking.
Här är allt sig likt.
Förväntningarna lika höga som vanligt - en gång storklubb, alltid storklubb - på och vid sidan av planen.
Som när den desperata kvitteringsjakten till slut resulterade, när inhopparen Christoffer Nyman sköt 1-1 i 81:a minuten, och man kunde tänka sig att IFK skulle backa hem, lugna sig och spela av matchen.
Men inte IFK.
Martin Smedberg Dalence kastade sig över bollen i nätmaskorna, sprang tillbaka till mittlinjen, följd av flera medspelare, placerade bollen på mittpunkten som en signal till medspelarna: "sluta jubla, kryss är inte bra nog, vi ska vinna det här".
IFK-tränaren Janne Andersson sa efteråt att hans lag inte var tillräckligt smart där.
Jag kallar det brist på ödmjukhet. Ett klassiskt tecken på överskattning av sin egen förmåga. IFK borde där varit nöjt med att man räddade en poäng mot ett kontringsstarkt Sundsvall, som styrt av mittfältsgiganten Ari Freyr Skulason länge ägde mittfältet.
I stället följde man upp 1-1-målet med huvudlöst anfallsspel, med fyramannaanfall och trebackslinje.
Sådan brist på ödmjukhet kan bli kostsam för IFK framöver.
På måndagskvällen kunde det slutat med noll poäng. Giffarna fick massor av chanser under slutminuterna, och efter två missade frilägen kom Johan Eklunds 1-2 i 88:e, men Gunnar Heidar Thorvaldsson räddade hemmapoängen när han satte 2-2 86 sekunder senare.
Tränare Andersson andades ut efteråt, sa att man ska vara nöjd med kryss om man ligger under med två gånger, men hade också en läxa till sina spelare:
- Vi kan inte anfalla oss ur allting.
Så sant så.
Om Andersson hittar balansen mellan försvar och anfall, om han får spelarna att bortse från de förväntningar som följer i storlagskomplexets spår är mycket vunnet för årets IFK.
Som Astrit Ajdarevic sa på upptaktsträffen för några veckor när vi talade om det klassiska trycket kring IFK:
- Det ska finnas förväntningar, men de måste vara realistiska.
En insikt som måste finnas hos såväl spelare som supportrar.