Lördag 4 augusti 2012 var en magisk OS-dag. För Storbritannien, som med tre friidrottsguld svarade för sin bästa OS-dag sedan 1908 - och för Lisa Nordén, som blev en sån där klassisk tvåa, som trots uteblivet guld tog sig rakt in i många svenska hjärtan.
Genombrott, det där med att bli folkkär, är ofta omöjligt att förutse.
Så var det med Lisa Nordén.
Förväntningarna inför OS-starten var små, efter stora skadeproblem, men väl på upploppet kom hon där, den nu 28-åriga Kristianstadstjejen, och så när nådde hon ända fram till segraren Nicola Spirig.
En heroisk insats, en bragd förstås, som berörde alla som såg den.
Svenska dagbladets bragdjury så pass att hon på tisdagen tilldelades bragdmedaljen.
Ett jättebra val förstås. När ett idrottsår ska summeras, och någon ska prisas extra, ska det mycket till för att misslyckas. Alla idrottsår är fyllda av strålande bedrifter. Sällan blir det så fel som 1959 när Agne Simonsson fick medaljen för två mål i en vänskapslandskamp i stället för boxningsvärldsmästaren Ingemar Johansson.
Likaväl som Nordén är ett strålande val så tycker jag fotbollslandslaget hade varit det efter den osannolika upphämtningen 0–4 till 4–4 sista halvtimmen i VM-kvalet borta mot Tyskland.
Även det, precis som Nordéns klassiska upplopp, en prestation vi idrottsvänner kommer minnas för evigt.
Grattis Lisa Nordén!