Kustvik: Det är för dåligt, helt enkelt

Sitter i ett ödsligt Cloetta center, tittar på LHC-Luleå, gäspar. De säger i högtalarna att det är 5 141 personer här.

Sport2012-11-30 06:57
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Bottenrekord för andra matchen i rad.

Ändå en kryddad siffra. Definitivt färre än 5 000 här. Publiksiffrorna är alltid kryddade med diverse outnyttjade års- och sponsorskort.

Det är dit publiksiffrorna nu nått i Cloetta center. Under 5 000. En milstolpe även Färjestad nådde nyligen.

Tänker då på Mike Helbers ord i onsdagens Corren:

– Jämför du oss med fotbollen ligger vi betydligt längre fram. Elitserien är fortfarande den bästa liveupplevelsen du kan få i idrotts-Sverige. Allt från arena, till underhållning och tidsram.

Om så vore, om LHC:s klubbdirektör hade rätt i sitt påstående, vore svensk idrott oerhört illa ute.

Som tur är är Helber helt fel ute.

Jag följer fotbollsallsvenskan lika intensivt som elitseriehockeyn och ska vi jämföra dem vinner fotbollen på knockout.

Där Cloetta center, och de flesta andra hockeyarenors sittplatsläktare, till för stor del är fylld med sponsorer på plats för att nätverka så är fotbollsarenornas sittplats mer uppblandade med sanna, engagerade fotbollsvänner.

Supportrar som på sittplats skriker, hejar och lever sig in i varje duell.

Det ni, kära Cloetta center-publik, kan ni föreställa er?

Ni som var med på Stångebrohallens tid vet. Ni som brukar besöka Kopparvallen i Åtvidaberg och Parken i Norrköping gör det också.

Men i hockeyns elitserie är de engagerade sittplatssupportrarna ett utdöende släkte. Inte minst i Cloetta center.

Mike Helber säger också att nyckeln är att spara folks tid. På sant hockeyliganmanér stoppar Helber huvudet i sanden, ser inte problemet, och skyller på allmänna samhällstrender.

– Behöver folk ha något att äta innan de går på hockey måste vi kunna erbjuda det, säger Helber som en framgångsfaktor för att vända trenden.

Herregud, redan på Stångebrohallens tid erbjöd LHC matmöjligheter till sina gäster. Dessutom långt godare än den i dag, ära vare Stångebrohallens pommes i höjden.

Men snälla nån, jag går inte till Cloetta center för att äta, jag går dit för att bli underhållen, för att få se fartfylld, målrik, hård hockey.

Mat före match löser sig, helst på Stångebros gatukök (baconburgare med mos rekommenderas varmt), men det är knappast avgörande för om jag går på en match.

Att skylla publikbortfallet på dåligt matutbud är en debattnivå Helber borde hålla sig för god för.

LHC för också ofta fram att fler än någonsin följer dem. Är det verkligen så mycket att glädjas åt? Det beror självklart på att det finns fler sätt än någonsin att följa dem på.

Om klubben bjöd något attraktivt – fartfylld, målrik, hård hockey – skulle ju alla dessa följare, som följer klubben via tv, text-tv, dator, telefon, läsplatta, komma till arenan.

Den vikande trenden, 5 141 i Cloetta center på torsdagskvällen (nytt bottenrekord för andra matchen i rad), måste ju betyda att följarna snarare skräms från arenan.

Mycket tv-tid borde betyda större intresse, det vill säga högre publikintresse, om produkten är tillräckligt bra. Det gör den ju för så många andra, bland annat för fotbollallsvenskan.

2010 hade fotbollsallsvenskan 6 518 i publiksnitt och elitserien 6 262. I år hade fotbollen 7 210 och elitserien hittills, inför torsdagens omgång, 5 578.

Och detta lyft har fotbollen gjort med sämre faciliteter utomhus, fjärran från de lyxbyggen till hockeyhallar som finns i elitseriehockeyn.

Fotbollens framgångsfaktor har varit den självklara, den Hockeyligan borde tala mer om: en bättre kärnprodukt. När de europeiska fotbollsklubbarna krisar ekonomiskt har fotbollallsvenskan stärkts, allt fler spelare har återvänt hem och därmed har underhållningen blivit bättre.

Elitserien har gått i motsatt riktning, där fortsätter massflykten till NHL och KHL, något Hockeyligan denna vinter kryddat med att vägra arbetslösa NHL-spelare tillträde.

Hockeypubliken, den som ändå troget kommer, har fått hålla till godo med många spelare som annars skulle hållit till i allsvenskan och juniorserier. Den dagen Mike Helber och hans hockeyligavänner slutar prata matutbud och i stället ser de verkliga problemen – att elitseriehockeyn på grund av NHL och KHL är sämre än på väldigt många år, att fotbollslandslaget tack vare Zlatan Ibrahimovic i dag är långt hetare än Tre Kronor, först då har de en chans att bryta trenden.

Tills dess kommer fotbollsallsvenskan fortsätta springa ifrån elitserien.