I slutet av 00-talet fanns det innebandyfolk som kliade sig i håret, Finland hade precis tagit sitt andra raka VM-guld.
Vad är det som händer? Ska inte Sverige längre vara bäst i sporten de uppfann ett par decennier tidigare.
Den frågan existerar inte fyra år senare. Finalkrossen 2012 (11–5) följdes upp på hemmaplan. Visst, det blev en jämn final nu, men i min bok skiljer det ett par klasser mellan lagen. Det finns en snabbhet, skicklighet, bredd och fysik i Sverige som inget av de tre övriga toppnationerna är i närheten av för tillfället. Och jag tror klyftan kommer att växa. I turneringens all star-team fanns tre finnar och tre svenskar (Martin Östholm, Rasmus Enström och Kim Nilsson). Diplomatiskt och fint. För om verkligheten ska fram är det nog tio svenska spelare som skulle toppa listan över världens bästa.
Tajt och spännande, men ingen speciellt bra final fick de 12 044 på plats. Största anledningen: de tjeckiska domarna. Matchen fick aldrig något flyt när duon blåste efter i stort sett varenda närkamp och hade en bedömningsnivå som fanns i den svenska ligan för tio år sedan. Jag brukar undvika att skriva om domare, men efter det bisarra röda kortet på Anton Karlsson i lördags är det svårt att låta bli. Ska sporten fortsätta utvecklas internationellt måste domherrarna haka på.
VM i Göteborg blev en publik- och arrangörsmässig succé och stämningen under Sveriges matcher i allmänhet och finalen i synnerhet var stundtals riktigt vass. Trots julhybris, lucia och annat ståhej i Götet har mästerskapet inte drunknat. Det har synts i butiker, flaggor och digitala skyltar har dundrat ut budskapet. Lägg till billiga biljetter och en spelplats helt perfekt ändamålet.
De sammanvävda komplexen runt Scandinavium var ett myller under finalhelgen med det stora aktivitetsområdet Funzone som extra krydda. Jag har ingen aning vem som förtjänar mest kredd. Förbund eller stad. Men det är ingen slump att välarrangerade mästerskapsfester äger rum här. Det kommunala arenabolaget GotEvent satsar alltid stora resurser för att lyckas. Oavsett om det är innebandy-VM eller Bruce Springsteen på Ullevi. Stora resurser kostar självklart mycket pengar och det, av Göteborgs stad helägda bolaget, får år efter år gå med närmare hundra miljoner i förlust. Pengarna kommer tillbaka på annat håll, säger de styrande.
Miljonerförlusterna kompenseras via besöksnäringen, typ. Ett resonemang som alltid tål att diskuteras. Men så länge majoriteten av Göteborgarna är villiga att betala för att ha stora events kommer staden fortsätta dominera.
Kim Nilsson utsågs till VM:s mest värdefulle. Det var nog rätt. Min personlige favorit kan dock ha gjort sitt sista mästerskap. Rörmokaren från Norge, 34-årige Ketil Kronberg, är kaptenernas kapten med en spelstil som jag hoppas fler tar efter.