Cecilia Kleist var favoriten som höll.
Men det var knappt.
– Det var svårt att inte känna sig jagad, sa vinnaren i Vårruset som var knapp etta före Veronica Lund.
Konkurrensen var tuffare än på länge. Och det var också betydligt jämnare i segerkampen.
Cecilia Kleist, IK Akele, vann på 17.18.
Tvåan Veronica Lund, OK Kolmården, var dock hack i häl nedför den sista lilla grässlänten in mot mållinjen. Det skiljde bara tre sekunder till slut.
– Det var jobbigt, Veronica var med ganska länge och utmanade så jag fick verkligen kämpa för det. Hon var fortfarande med när vi svängde av från Promenaden, sa Cecilia när hon pustat ut och belönats med en prydlig blomsterkvast i cellofanplast.
Den landslagsmeriterade 32-åringen tillhörde naturligtvis favoriterna redan på förhand. Det visade hon att hon förtjänade när hon också var först i mål för andra gången totalt i Vårruset.
Hon vann även 2010.
– Jag har faktiskte inte så jättebra facit just i Vårruset. Då har det gått bättre i Höstmilen.
Nu såg hon nästan mest sliten ut av tätduon efter loppet, men det kanske berodde på det sista lilla rycket också.
– Jag skulle ha sett hur sliten hon var..., sa tvåan Veronica Lund, som vann loppet ifjol.
– Men det var jättekul att springa med Cecilia, fortsatte hon samtidigt som segrarinnan kom fram och tackade för loppet.
De hade även med sig Tjalves unga Thea Boström ganska länge innan hon tappade lite och blev fyra.
– Jag tror vi gick ut ganska hårt också. Min klocka var på tre minuter efter första kilometern, men det känns som att den skylten kanske satt lite väl tidigt, sa Cecilia Kleist.
Nu laddar hon om och siktar på nordiska mästerskapen på 10 000 meter i Oslo i helgen. Det blir alltså inte Göteborgsvarvet.
– Jag tog brons förra året, men målet nu är framför allt att slå mitt personliga rekord som ligger på 34.38, sa Cecilia om helgens lopp i Norge.
Det blir ytterligare ett av 25–30 lopp som hon brukar springa per år.
– Den här typen av stadslopp är roliga när det står massa folk och hejar. Sedan blir det lite svårt när det underlaget är mycket kullerstenar och spår. Man springer och småsnubblar hela tiden och helst vill man upp på trottoaren och springa, men där står det ju massa folk.
Det räckte dock till seger i alla fall i det 26:e Vårruset.
Men bara med tre sekunder i den täta duellen över fem kilometer.