Vi gick den korta sträckan från parkeringen utanför Coop, via frusna Juventusfans in ett bastuvarmt pressrum.
Redan där och då, nittio minuter innan avspark, vibrerade området runt Swedbank stadion. Och inne i det, med svenska mått mätt, gigantiska på utrymmet för media var det ett stort myller av journalister. Jag vet inte varför, men av någon anledning dök Stuart Baxters 15 år gamla utbrott mot domaren, efter AIK-Barcelona, upp framför ögonen. Har alltid tyckt att förre AIK-coachens "This is the fucking Champions league" varit lite smålöjligt. Men det började gå upp för mina ljusblå vad han ville trycka in i orden. Malmö FF mot Juventus är något annat än omgång 13 i allsvenskan. Det är något helt, helt annat.
Ett faktum som bara blev starkare när jag steppade ut på läktaren och möttes av röstorkanen från den blå väggen.
Malmös fans var så på tå att bröstkorgen studsade till.
Juventus laguppställning buades ut fullständigt.
Innan matchen var igång hoppade 90 procent av arenan och skrek ut sin kärlek till sitt sina himmelsblå.
Jag pratade med Anton Tinnerholm om det tidigare i veckan. Fansen vill att spelarna ska ta plats. De ska synas att de representerar deras lag.
Det finns en härlig kaxighet i staden Malmö som är väldigt svår att värja sig mot.
Hur kaxigt var då MFF denna sena novemberkväll?
Jodå, innan det gått fyra minuter hade det smällt rejält två gånger på mittplan, Ricardinho hade klackat nära eget straffområde och tränare Åge Hareide fått sin första tillsägelse av portugisiske Pedro Proenca.
Ungefär så fortsatte det i dryga 85 minuter.
Men respektlöshet och vilja räckte inte till några poäng. MFF fajtades, sprang, Robin Olsen storspelade i målet och framåt skapade di blåe några hyfsade lägen (och Markus Halsti borde haft straff i första halvlek) på den hala och usla gräsmattan. Samtidigt slarvade man alldeles för mycket i passningsspelet (till och med favoriten, så vanligt dundersäkre fältherren Enock Adu) och om sanningen ska fram var nog de, för kvällen grönklädda, eleganterna från Turin aldrig riktigt skärrade. Trots att just sådana här matcher troligen är det värsta de vet och trots att det bara stod 0—1 efter 88 minuter.
Det blev 0–2 till slut. Malmö är utslaget ur Champions league, men chansen till spel i Europa league finns kvar.
Men då krävs en smärre bragd borta mot Olympiakos.
++++++++
Jag minns första gången jag såg Anton Tinnerholm spela match. Det var i svenska cupen, hemma mot Hammarby våren 2009. Jag skrev då något i stil med ”att han levererade inlägg av internationell klass”. Mot Juve, där Tinnerholm pressades hårt av framförallt Paul Pogba, blev det inte läge för speciellt mycket inlägg, men 23-åringen var klart godkänd. Återigen: det otroligt häftigt att högerbacken från Brokind tagit sig upp sig på den här scenen. Välförtjänt!
+++++++++
Slutet av matchen är inget Pedro Proenca tar med i sitt cv. Situationen innan 0–2 var given frispark och att då börja vifta med korten blir bara fel.
++++++
På tal om arenor, förresten. Besökte Helsingborg arena tidigare under onsdagen. Oj, oj, oj vad ett sådant multihallskomplex mitt inne i stan både skulle behövas och passa in i Linköping. Fem fullstora hallar under ett och samma tak där huvudarenan kan ta in cirkus 5 000 pers vid match eller annat evenemang.