Jag öppnar text tv-appen och knappar in sidan 377. Normalt sett en helig graal. En trygg punkt att luta sig mot. En vitamininjektion.
Det ekar tomt på 377. Som det har gjort en lång tid, en alldeles för lång tid, som kommer att bli ännu längre.
Jag öppnar upp den mer moderna Flashscore-appen. Jag möts av två fotbollsligor: Burundi och Vitryssland. Till och med tre matcher i den vitryska reservligan finns med.
Utöver ligorna är två svenska träningsmatcher med på listorna. Sandarna BK–Guldhedens IK och Götaholm–Kungsladugårds BK. Matcher som säkerligen intresserar maffiadoftande fulspelare på olika bettingsajter och spelarnas släktingar – men inte en själ till.
Vad är det för verklighet jag lever i?
Jag öppnar Instagram och kollar in Margeaux Dietz och Sanna Guidetti. De är ju två välkända influensers och har småbarn precis som jag. Det kanske är intressant att kolla in.
Allvarligt. Vad håller jag på med?
Konstiga tider gör att man gör ännu konstigare saker.
Livet utan sport att följa är ett liv som tappar en jäkligt viktig komponent. Jag vet att jag talar för en stor, stor del av den svenska befolkningen när jag säger så.
Jag ser färre matcher live nu än för fyra–fem år sedan. Men när jag inte följer något live på teven, så har jag alltid ett gäng matcher jag följer via diverse appar, hemsidor och sociala medier.
Kollar resultat. Målskyttar. Statistik.
Den ljuvliga stunden när jag lägger mig i sängen på söndagskvällen och går igenom alla fräscha tabeller som text-tv har att erbjuda. Jag saknar den stunden.
Hur många poäng leder Celtic den skotska ligan med nu?
Har Guif vaknat till liv i handsbollsligan?
Vilken norrman leder världscupen i skidskytte?
Kör Kimi Räikkönen fortfarande i Formel 1 eller har han lagt ratten på hyllan?
Allt är inte hyperintressant, tvärtom. Men det är rogivande att veta, att hänga med.
Nu är jag mest orolig. När kommer vi att kunna få ta del av vettig sport överhuvudtaget? Jag har all respekt för Anders Tegnell, han gör alldeles säkert ett bra jobb. Men det finns tusen matcher jag hellre ser på eller följer, än att läsa om Tegnells lägesrapporter och prognoser.
Nu ska jag inte gnälla mer. Jag ska snart desinficera händerna och inbilla mig att jag har ledvärk, ont i halsen, feber och ett coronavirus som tar över celler i min kropp.
Sen borrar jag ner huvudet. Gnuggar vidare. Och ber samma bön som jag gör dagligen nuförtiden.
Må 377 snart vara fylld.